Enligt NRK Sørlandet beskrev Tori Wrånes installationen som en slags kedja av människor som är invävda i varandra. Figurerna rör sig från golvet mot taket och måste samarbeta för att ta sig ut, enligt officiella källor. Tolkningen överlåts åt betraktaren, men Wrånes antydde att det kan vara ett porträtt av ett människoliv, eller om flera liv, eller kanske generationer som rör sig.
Venedigbiennalen öppnar lördagen den 9 maj och pågår till slutet av november, med cirka 800 000 besökare förväntade. Wrånes, från Kristiansand, är en av tre som representerar de nordiska länderna och den enda konstnären från Norge. Enligt NRK Sørlandet beskrev Mona Pahle Bjerke, NRK:s konstkritiker, att bli utvald till biennalen som en av de största bedrifterna en konstnär kan uppnå, och kallade det en bragd och en stor ära. La Biennale di Venezia går tillbaka till 1895. Norge delar den nordiska paviljongen med Sverige och Finland; denna gång väljs representanterna ut av det finska museet Kiasma, med ansvar delat med Office for Contemporary Art Norway (OCA) och Moderna Museet i Stockholm.
Det är en slags kedja av människor som är invävda i varandra.
Wrånes byggde sin installation i scenverkstaden på Kilden teater och konserthus i Kristiansand. Konstverket är femton meter långt och gjort av gamla segel från fullriggaren Sørlandet, som är nästan hundra år gammal och fortfarande i drift. Enligt NRK Sørlandet beskrev Wrånes seglen som att de har seglat över hela världen, slitna av vinden och lappade igen, och tillade att materialet har patinerats av naturens egna krafter, vilket ger en extra dimension. Hon drog paralleller mellan de gamla seglen och verkets betydelse: att fånga vind och röra sig framåt, jaga en slags frihet, och att det finns hopp.
Men det kan vara ett porträtt av ett människoliv. Eller det kan handla om flera liv, eller kanske generationer som förflyttar sig.
Det är mycket hedrande. Jag är spänd, men kommer samtidigt att njuta av upplevelsen.
Att bli utvald till Venedigbiennalen är en av de största bedrifterna en konstnär kan uppnå.
Det är en bragd och en stor ära för konstnären, för detta är världens viktigaste konstutställning.
Seglen har seglat över hela världen, och är slitna av vinden och lappade igen.
Det ger en extra dimension.
Det handlar om att fånga vind och röra sig framåt. Att man jagar en slags frihet, och att det finns hopp.