Resolutionen föranleddes av ett representantförslag från Høyre om att minska statlig kontroll, enligt Stortingets källor. Den antogs av en majoritetskoalition bestående av Fremskrittspartiet, Høyre, Senterpartiet och Kristelig Folkeparti, enligt flera rapporter. Resolutionen uppmanar regeringen att utvärdera ändringar i plan- och bygglagen för att stärka lokalt självstyre i strandnära byggärenden och att tillhandahålla fler digitala gemensamma lösningar för kommunsektorn. Den kräver också att statsforvaltarens möjlighet att invända mot lokala planer utan nationell betydelse minskas, enligt resolutionstexten.
Bakgrunden till resolutionen inkluderar ett fall där kunskapsminister Kari Nessa Nordtun (Ap) och hennes man fick tillstånd från kommunen att bygga en stuga i strandzonen i Farsund, men statsforvaltaren ingrep och stoppade planerna. Efter det fallet beslutade statsforvaltaren att granska 23 byggärenden i strandzonen som kommuner i Agder redan hade godkänt. Resolutionen ses som ett nytt nederlag för regeringen efter den så kallade 'dieselbråket' två veckor tidigare, enligt politiska kommentatorer.
På kort sikt kommer beslutet inte att betyda någonting alls. Om kommunerna ska få mer makt måste lagen ändras, och det är en lång process.
Miljögrupper och experter har kritiserat resolutionen. Miljødirektoratet presenterade nyligen siffror som visar att hälften av alla nya näringsområden placeras i skog, och rekommenderade tidigare ett totalstopp för torvmarksutveckling. Professor Bård Harstad skrev i en Aftenposten-krönika att Norge för en 'föråldrad decentraliserad naturpolitik' och borde se till Costa Rica. Enligt NRK Sørlandet beskrev professor Dag Ingvar Jacobsen från Universitetet i Agder grundläggande intressekonflikter mellan kommunernas önskan att bestämma över sina egna områden och nationella intressen som att bevara vatten, fisk och kustlinjer.
Enligt NRK Sørlandet uppgav professor Jacobsen att resolutionen inte kommer att ha någon omedelbar effekt och att eventuella lagändringar kommer att ta åratal. Han beskrev plan- och bygglagen som ett av de tyngsta rättsliga ramverken och noterade att Stortinget inte bara kan instruera regeringen att ändra hur statsforvaltarna tolkar reglerna. Statsforvaltaren i Agder, Gina Lund, avböjde att kommentera. Resolutionen är ett bindande uppdrag som regeringen måste följa upp, men experter säger att den faktiska effekten beror på framtida lagändringar, vars tidslinje fortfarande är oklar.
Det är inte så att Stortinget kan instruera regeringen att återigen bestämma att statsforvaltarna inte ska tolka regelverket lika strikt som tidigare.
Statsforvaltaren finns där av en anledning. De är satta att förvalta ett regelverk, och en eventuell lagändring kommer att ta åratal.
Det är ett av de tyngsta rättsliga ramverken vi har.
Det finns grundläggande intressekonflikter mellan kommunernas önskan att bestämma över sina egna områden och nationella intressen som kan handla om till exempel att bevara vatten, fisk och längre kustlinjer.
I Costa Rica är det naturligtvis inte kommunerna som bestämmer över nationella värden. Tiden är inne för att återkalla kommunernas rätt att bygga ut och bygga ner det som gemenskapen värdesätter.
I Costa Rica är det naturligtvis inte kommunerna som bestämmer över nationella värden. Tiden är inne för att återkalla kommunernas rätt att bygga ut och bygga ner det som gemenskapen värdesätter.