Enligt Barometern-OT beskrev en recensent premissen för 'Slutartid': tiden stannar plötsligt en dag i början av juni, ingen dör och ingen föds, mänskligheten fastnar i ett stillestånd utan att förstå vad som händer. Romanen är ren fiktion, till skillnad från Lundes klimatkvartett som byggde på forskning om ekosystem i kollaps, enligt flera källor. Barometern-OT-recensenten fann 'Slutartid' föga övertygande, sökt och platt.
Enligt Barometern-OT beskrev recensenten att Lunde har satt höga förväntningar med sin enastående dystopiska klimatkvartett, och läsarna kommer inte att nöja sig med något sämre. Recensenten berömde dock Lundes förmåga att skriva intensiva, ångestfyllda, oväntade och livsförändrande ögonblick. Recensenten lyfte fram karaktären Jenny, som har en bakgrund som journalist och har överlevt bombningar.
På ett sätt har Maja Lunde förstört ackorden för sig själv genom den enastående dystopiska klimatkvartetten 'Binas historia', 'Blå', 'Przewalskis häst' och 'Drömmen om ett träd'. Hennes läsare kommer inte att nöja sig med något som är sämre.
Enligt Barometern-OT beskrev recensenten Jennys hjärtskärande tankar om hur döden till slut kommer att övervinna allt med sitt djupa mörker. Dessa gripande ögonblick sticker ut i en annars besvikande roman. Recensenten noterade att Jennys erfarenheter ger en rå autenticitet till berättelsen, i kontrast till de mer sökta elementen i handlingen.
Hennes reflektioner över dödligheten beskrivs som några av de mest kraftfulla passagerna i boken, och visar Lundes förmåga att fånga djupa mänskliga känslor. Den fullständiga handlingen i 'Slutartid' bortom den inledande premissen förblir oklar, och det är okänt hur romanen löser tidsstoppet. Andra kritikers åsikter om 'Slutartid' har inte rapporterats brett, och publiceringsdatumet anges inte i tillgängliga källor.
I 'Slutartid' stannar plötsligt tiden en dag i början juni. Ingen människa dör och ingen föds, mänskligheten är fast i ett slags stillestånd utan att alls förstå vad som händer.
Det är också oklart hur 'Slutartid' jämförs med Lundes tidigare verk när det gäller försäljning eller mottagande.
I klimatkvartetten lutade sig Maja Lunde i mångt och mycket på forskning om ett ekosystem i kollaps. I 'Slutartid' är allt ren fiktion och Maja Lunde lyckas inte göra det till en trovärdig berättelse. Det hela blir för sökt och aningen platt. Jag är besviken.
Det jag tar med mig är Jennys hjärtskärande tankar om hur döden till sist ändå kommer att övervinna allt med sitt djupa mörker.