Forskare avfärdar bortträngda minnen

Vetenskaplig forskning ger inget stöd för att traumatiska minnen kan trängas bort och plötsligt dyka upp senare i livet. Det säger professor Pär Anders Granhag, en av Sveriges främsta minnesforskare.

Tvärtom visar omfattande forskning att hemska upplevelser är något man har lätt för att minnas. Världens främsta minnesforskare ser med skepsis på fenomenet bortträngda minnen, enligt Granhag.

Kärnan i teorin om bortträngda minnen är att traumatiska upplevelser under barndomen skulle trängas bort och ligga oåtkomliga i 15 till 25 år, för att sedan avtäckas. Minnesforskningen ger inget stöd för att vårt minne skulle fungera på det sättet, säger Granhag.

I stället visar forskningen det motsatta – att vi tenderar att minnas det traumatiska väl, bättre än neutrala händelser. Barn som ser hemskheter i krig eller sina föräldrar mördas får minnen som inte trängs bort utan är med dem dag som natt.

När människor i vuxen ålder får minnen som tolkats som bortträngda, brukar processen starta med en känsla eller inre bild. Successivt växer alltmer detaljerade minnesbilder fram. Men i över 30 år har minnesforskare varnat för att sådan minnesbearbetning i stället kan leda till falska minnen.

Det vanliga är inte att den som berättar om bortträngda minnen medvetet ljuger, enligt Granhag. Ofta tror personen själv att det verkligen har hänt.

I flera uppmärksammade rättsfall har bortträngda minnen spelat en avgörande roll. Det mest kända svenska fallet är Tomas Quick, som dömdes och senare friades för åtta mord.