Forskare visar hur berättelsen om Jesu födelse utvecklades utanför Bibeln

Berättelsen om Jesu födelse har utvecklats betydligt sedan de bibliska skildringarna, enligt forskning. I Bibeln är födelsen en lågmäld händelse, men i den tidiga kristna rörelsen började den snabbt utvecklas. På 100-talet talade kyrkofäder om födelsen som ett mysterium i en grotta. Den utombibliska skriften Jakobs protoevangelium introducerade flera välkända julmotiv som Maria på en åsna, brådskan att hitta skydd och att Maria mirakulöst förblev jungfru efter födseln. Andra grupper, som i den gnostiska skriften Jesajas himmelsfärd, beskrev barnet som framträdande på ett närmast okroppsligt sätt. Johanna Larsdal, doktorand i Nya testamentets exegetik vid Göteborgs universitet, förklarar att de extremare traditionerna aldrig fick stort genomslag men visar på spänningar mellan kroppsligt och andligt i den tidigkristna rörelsen. Den tidiga kristendomen var en föränderlig rörelse utan tydliga kyrkotraditioner, och när tron spreds utanför den judiska världen mötte den nya kulturella behov. Synen på Maria utvecklades till exempel som en kvinnlig andlig förebild i romersk miljö, där jungfrulighet kopplades till andlighet, till skillnad från judisk tradition som såg barnafödande som en välsignelse. Berättelsen om de vise männen fick också nya betoningar genom den tidigkristna filosofen Justinus Martyren, som gav dem en större roll och beskrev dem som lärda män från Arabien, vilket gjorde dem till förebilder för ickejudar. Flera inslag i moderna julspel och julkrubbor, som inte nämns i Bibeln, lever kvar på grund av att de fick fäste i traditionen. I en debattartikel framhålls samtidigt julens budskap som ett fredsbudskap till allt skapat, med Jesusbarnet som symbol för det som är litet och oändligt stort, och som väcker längtan och sammanför människor. Källa: forskning.se, Dagen