Under en familjemiddag förra sommaren drog sig Joel Hellermark undan för ett videomöte. Han satte sig på golvet i gäststugan på sina föräldrars sommarstuga på västkusten och öppnade sin dator för mötet. Carl Eschenbach, dåvarande CEO för det globala mjukvaruföretaget Workday, baserat i Kalifornien, var i andra änden av videomötet.
Joel Hellermark trodde att syftet med mötet var att diskutera en potentiell investering i finansieringsrundan som hans AI-startup Sana var i färd med att slutföra. I stället gav Carl Eschenbach ett bud på att köpa hela företaget. Efter ungefär en halvtimme återvände Joel från gäststugan, svettig av den kvava värmen och mötets spänning, och berättade vad som just hänt.
I stället gav han ett erbjudande om att köpa hela bolaget. Det var en väldig kontrast att vd:n för ett av världens största mjukvaruföretag presenterade ett bud medan jag satt där på golvet.
Joel Hellermark hade redan i det ögonblicket bestämt sig, även om mycket arbete återstod för att säkra budet med andra ägare och personal. Joel Hellermark föddes i Malaysia och de första åren av sitt liv bodde familjen i den japanska megastaden Tokyo. Hans far arbetade som chef på ett konsultföretag och hans mor var gästforskare på IBM.
När han var sju år gammal flyttade familjen hem till Stockholm och större delen av hans uppväxt ägde rum i pojkrumsrummet på Lidingö. Han tillbringade mycket tid framför datorn och tittade på kurser i maskininlärning från Stanford och lärde sig programmera på egen hand. Joel Hellermark beskriver att han redan i ung ålder blev medveten om livets ändlighet, och därför skyndade sig att åstadkomma saker.
Det blev en chock för familjen när jag kom tillbaka. Det var ett full circle moment som var väldigt kul att få dela med dem som ju varit med från start.
Mina föräldrar är väldigt nyfikna personer och begränsade aldrig samtalsämnena till vad som var rimligt att diskutera med ett barn. Min mamma hade alltid en eld i ögonen kring sin forskning i kemi och berättade ofta om den. Att vara mer intresserad av att lära sig än att ha rätt, var en värdering som jag fick med mig hemifrån.
Under en period var jag väldigt intresserad av neurovetenskap, en annan period filosofi och en tredje period programmering. AI blev någonstans en kombination av alla de här domänerna.
Jag läste att Einstein och Newton gjorde sina mest betydelsefulla arbeten i tjugoårsåldern. Jag blev stressad över att inte hinna göra något meningsfullt.
Det blev uppenbart för mig när jag var barn att jag skulle dö. Det skapade en stress som gjorde att jag