Maria Klaving flyttade till den avlägsna ön Harstena i Sveriges Gryt skärgård för 16 år sedan för vad som var tänkt att vara en tillfällig återhämtningsperiod. Enligt rapporter från lokala tidningar var hon "på gränsen att träffa en vägg" och sökte öns ensamhet för att återhämta sig. Sexton år senare är hon fortfarande en åretruntboende på ön som ligger längst ut i havsbältet.
Klaving beskriver vinterfriden på Harstena som så djup att "man kan höra en mus fisa". Ön, även om den är avlägsen, är fortfarande tillgänglig med båt även under vintern, även om färjekaptener måste bryta igenom is för att nå kajen. När vintern släpper sitt grepp i mars 2026 ser Klaving fram emot våren och sommaren när hon kan ta sin vattenskoter på turer runt skärgården.
på gränsen till att träffa en vägg
Hennes historia representerar en oväntad livsförvandling från vad som började som en tillfällig flykt till en permanent ölivsstil.
man kan höra en mus fisa