Utställningen The Coming of Age lanseras vid en tidpunkt då oro för åldrande har blivit framträdande, med statistik som visar att en av tio pojkar och en av sex flickor som föds i Storbritannien idag kan förväntas leva förbi 100 år. Enligt The Guardian - Main UK beskrev utställningskuratorn Shamita Sharmacharja att när hon berättade för människor att hon arbetade med en utställning om åldrande, var det den mest extrema reaktion hon fått, där många tyckte ämnet var deprimerande och inte ville tänka på det. Det exakta öppningsdatumet för utställningen på Wellcome Collection har inte avslöjats, och den fulla omfattningen av bidrag, såsom Maija Tammis arbete, förblir oklar.
Historiskt sett inledde Japans regering 1963 en tradition att utfärda hedersgåvor, eller sakazuki, till medborgare som nådde 100 år, där 153 personer fick en det första året. År 2009 ledde det växande antalet hundraåringar till ett beslut att minska storleken på sakazukin för att begränsa kostnaderna. Sedan mitten av 2010-talet har japanska äldre som fyller 100 år fått en billigare nickel-silverlegeringsversion istället för den rena silverversionen, vilket speglar bredare ekonomiska anpassningar till en åldrande befolkning.
Det är bättre än ett brev från kungen!
Hur utställningen i detalj behandlar de ekonomiska och sociala effekterna av åldrande befolkningar specificeras inte. Anmärkningsvärda konstverk i utställningen inkluderar Sebald Behams The Fountain of Youth från den tyska renässansen, Charles Darwins skallförsedda promenadkäpp och Sam Taylor-Johnsons time-lapse-film Still Life från 2001. Enligt The Guardian - Main UK beskrev Shamita Sharmacharja utställningen som en hon tänkt på under ganska lång tid, och hon noterade att människor vill leva för evigt men inte vill bli gamla.
Vilka andra specifika konstverk eller föremål som ingår utöver de nämnda, samt besökarantal eller förväntad uppslutning, har inte bekräftats.
Människor vill leva för evigt, men de vill inte bli gamla.
Det är en utställning som jag har tänkt på under ganska lång tid.
När jag berättade för människor att jag arbetade med en utställning om åldrande, var det den mest extrema reaktion jag fått och människor sa bara, 'Åh, så deprimerande, jag vill verkligen inte tänka på det.'