Lamine, en 1,5-årig pojke, placerades tvångsmässigt i familjehem i ett år enligt lagen om vård av unga. Han togs om hand när han var sju månader gammal efter att tre frakturer och blåmärken upptäckts av sjukvården. Placeringen baserades på bedömningar av läkare från Rättsmedicinalverket att skelettskadorna starkt indikerade barnmisshandel. Föräldrarna förnekade all misshandel och anlitade externa läkare, forskare och experter som pekade på möjliga medicinska förklaringar till skadorna. Två internationella specialister inom pediatrisk radiologi och metabola bensjukdomar granskade oberoende av varandra Lamines röntgenbilder och fann tecken på benskörhet och att frakturer kunde uppstå vid låg belastning. Modern har hypermobil Ehlers-Danlos syndrom, en ärftlig bindvävssjukdom som kan orsaka lättare blåmärken och ett mer skört skelett, med 50 % risk för ärftlighet för barnet. Socialstyrelsens rättsråd gav ett utlåtande att medicinska förklaringar till skadorna inte kan bortses från, tecken på benskörhet inte kan avfärdas och det inte kan fastställas att skadorna orsakats av barnmisshandel. Lamines placering upphävdes efter rättsrådets utlåtande, och han har återvänt hem till sin familj.
I ett separat fall togs Elsa, en åttaårig flicka med en sällsynt och obotlig tarmsjukdom, av polisen från sina föräldrar Joacim och Victoria och placerades på en hemlig plats. Elsa togs av polisen för att skydda henne från sin mor, baserat på misstankar om Munchausen by proxy, en form av medicinsk barnmisshandel. Elsas föräldrar fick bara kommunicera med henne via brev i månader efter att hon tagits bort. Elsa är nu tillbaka hemma med sina föräldrar.
Ett annat fall involverade Hadley Larson, en nyfödd som led av fyra frakturer vid fyra veckors ålder, vilket fick läkare att misstänka barnmisshandel av hennes föräldrar. Hadleys barnläkare föreslog osteogenesis imperfecta, ett sällsynt tillstånd som orsakar sköra ben, som en förklaring till frakturerna, utan att misstänka barnmisshandel. Föräldrarna fick genomgå utredningar för att bevisa att de inte skadat sitt barn, en process som tog cirka fyra månader.
Som svar på dessa fall har Rättsmedicinalverket inlett en nationell översyn av skelettskador hos spädbarn för att utveckla tydligare riktlinjer. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall säger att arbete pågår med förslag för att stärka rättssäkerheten i sådana fall, inklusive förbättrad psykiatrisk och medicinsk expertis.
Viktiga okända faktorer kvarstår, inklusive varför delar av Lamines medicinska journaler saknades och hur detta påverkade bedömningen, samt när exakt de föreslagna reformerna för att stärka rättssäkerheten i barnplaceringar kommer att genomföras. De långsiktiga psykologiska effekterna på barn som Elsa och Lamine efter att ha separerats från sina föräldrar är också oklara.