Åtta gängkriminella med vistelseförbud har anställts av svenska kommuner utan att kommunerna kände till deras bakgrund, enligt källor. Två dömda gängledare har kunnat distribuera narkotikaklassad medicin till äldre och utsatta. Kommunerna har inte fått någon information om dessa anställdas bakgrund.
I sex av fallen var kommunerna omedvetna om de anställdas kriminella kopplingar. De anställda var främst rekryterade inom socialtjänsten och hjälpte utsatta personer. Två av personerna fick kommunalt godkännande att distribuera narkotikaklassad medicin.
Vi måste ha kontroll på vilka människor vi anställer.
Båda dessa personer har tidigare dömts för narkotikabrott och identifieras i vistelseförbud som aktiva inom narkotikahandel. Enligt Socialstyrelsen finns inget som hindrar en person som dömts för narkotikabrott från att ansvara för distribution av narkotikaklassad medicin. Ett vistelseförbud är ett beslut som begränsar en persons rätt att vistas i ett visst geografiskt område för att förhindra allvarlig eller systematisk brottslighet.
Vistelseförbud beslutas av åklagare baserat på information från polisen. De geografiska områdena för vistelseförbud ändras ibland för att tillåta personen att ta sig till sin arbetsplats. Varken polisen eller åklagaren kontaktar arbetsgivaren för att informera om att en anställd har ett vistelseförbud.
Vi skulle önska att polis eller åklagare informerade oss som arbetsgivare om en anställd får ett vistelseförbud eller misstänks för något som kan skada vår verksamhet och framförallt utsätta våra brukare för risker.
Polisen har ingen skyldighet att informera eller rapportera till arbetsgivare om vistelseförbud. ' Huvudåklagare Niklas Sannerholm sa: 'Har personen ett arbete, och det är ju en nyttig sak, då kan jag inte se att vi har möjligheter att ha några tjänstemannasynpunkter på det. ' Det är fortfarande okänt vilka kommuner som anställde dessa individer och under hur lång tid.
Vilka specifika brott de åtta individerna dömts eller misstänks för har inte avslöjats. Polisen och åklagarna har inte antytt vilka åtgärder som vidtas för att förhindra liknande situationer i framtiden.
Har personen ett arbete, och det är ju en nyttig sak, då kan jag inte se att vi har möjligheter att ha några tjänstemannasynpunkter på det. Sedan kan man ju tycka som privatperson att det är olämpligt.