I de flesta länder garanteras idrottare som uppfyller OS-kvalificeringskraven en plats i spelen, men Sveriges Olympiska Kommitté använder en striktare metod enligt sin publicerade policy. SOK kräver att idrottare visar potential att sluta bland de tolv bästa i sin gren, ett kriterium som skärptes från ett tidigare krav på topp-8. Detta system har fått betydande kritik från landets friidrottsgemenskap.
Svenska Friidrottsförbundet har varit bland de mest högljudda kritikerna, enligt uttalanden från förbundstjänstemän. Idrottare som medeldistanslöparen Lovisa Lindh och 400 m-häcklöparen Felix Monsén har direkt påverkats, deras OS-drömmar omintetgjorts av policyn. Lindh uttryckte sin djupa besvikelse på sociala medier och sade att Tokyo hade varit hennes motivation i fem år och att bli sviken av sitt förbund gjorde mer ont än alla stressfrakturer tillsammans. Monsén missade också uttagning trots att han uppfyllde internationella standarder, ett beslut som väckte debatt om rättvisa. Båda idrottarna hade uppfyllt de internationella kvalificeringskraven men bedömdes osannolika att nå topp-12 enligt SOK:s bedömning.
Som svar lämnade Svenska Friidrottsförbundet in en motion vid SOK:s årsmöte, rapporterar stora medier. Motionen syftade till att ändra systemet så att uppfyllda krav från internationella idrottsförbund automatiskt skulle garantera OS-deltagande, vilket skulle föra Sverige i linje med de flesta andra nationer. Motionen röstades dock ner, vilket innebär att inga ändringar görs i urvalskriterierna. De specifika argument som framfördes under mötet och slutresultatet av omröstningen har inte offentliggjorts, vilket lämnar många frågor obesvarade.
Trots kritiken står den enade svenska idrottsrörelsen, inklusive SOK och Riksidrottsförbundet, bakom det nuvarande systemet. De argumenterar att topp-12-kravet säkerställer att Sverige skickar konkurrenskraftiga idrottare snarare än blotta deltagare, vilket bevarar resurser och upprätthåller landets rykte om excellens. Riksidrottsförbundet har betonat vikten av att ställa upp idrottare som realistiskt kan avancera, en ståndpunkt som delas brett bland medlemsorganisationerna. Den långsiktiga utsikten för eventuell reform är dock osäker, och det är oklart hur många idrottare som nekats uttagning trots att de uppfyllt internationella standarder.