En sunnimuslimsk imam i Skåne höll en predikan i mars om krig och hämnd, enligt flera rapporter. Enligt Aftonbladet beskrev imamen ett budskap om vedergällning och uppgav att blod, död och fördrivning skulle ges till Israel och Iran som de hade gett. Predikan betonade att detta skulle förmedlas till nästa generation, där barn skulle läras att hämnd kommer att tas, enligt flera rapporter.
Det är fortfarande oklart vilka specifika handlingar eller händelser som utlöste dessa predikningar om hämnd och krig, och imamens namn och exakta plats i Skåne har inte avslöjats. I en annan predikan som granskades av tidningen anklagar imamen judar för att utöva magi. Enligt Aftonbladet beskrev imamen judar som de som utövar magi mest idag och uppgav att det inte är någon hemlighet under en fredagspredikan i september 2025.
Vi ska ge dem blod. Vi ska ge dem död och fördrivning som de gav oss.
Bevisen som stöder imamens påstående att judar utövar magi mest idag har inte tillhandahållits, och lokala myndigheter eller samhällen har inte offentligt svarat på dessa predikningar, vilket lämnar deras reaktioner okända. I en uppföljande intervju med Expressen betonar imamen att han endast förespråkar våld inom ramen för internationell rätt. Imamen hänvisar till att han sagt i en annan predikan att judar och kristna ska behandlas med respekt, ärlighet och vänlighet, enligt Expressen.
Detta skapar en motsägelse med hans tidigare uppmaningar till hämnd, även om det inte specificeras hur dessa positioner överensstämmer juridiskt eller teologiskt. Om det finns några rättsliga utredningar eller konsekvenser för imamens uttalanden är obekräftat, eftersom svenska myndigheter inte har kommenterat frågan. Imamens identitet och den specifika moskén eller församlingen i Skåne där han predikar har inte avslöjats i rapporterna, vilket ökar oklarheterna kring hans bakgrund och inflytande.
De som sysslar mest med magi i dag är judar. Det är ingen hemlighet.
Hans predikningar kommer i en tid av ökade spänningar i Mellanöstern, men det direkta sambandet med dessa händelser beskrivs inte i den tillgängliga informationen. Bristen på offentliga svar från lokala muslimska organisationer eller interreligiösa grupper i Sverige lämnar ett tomrum i förståelsen för hur sådan retorik tas emot inom bredare religiösa kretsar. Sammantaget belyser situationen utmaningarna med att övervaka extremistiskt tal samtidigt som yttrandefriheten balanseras, med viktiga detaljer som fortfarande saknas för att bedöma hela kontexten och potentiell påverkan.