Sonja Åkessons 100-årsjubileum firas med omfattande diktsamling

Sonja Åkesson slog igenom med diktsamlingen 'Husfrid' 1963 och etablerade sig som den ledande poeten i den svenska välfärdsstaten. Hennes arbete gav röst åt kvinnors situationer och speglade begränsade kvinnliga ideal genom att klippa citat från veckotidningar, vilket gjorde henne till en av svensk litteraturs stora humorister och en av dess mest klarsynta feminister. Enligt BLT Blekinge Läns Tidning beskrev Sonja Åkesson sitt tillvägagångssätt som att fånga råa känslor, som i en rad om att banvaktens jänta inte hade någon själ, bara hjärta, galla, nerver och ett fräknigt tryne.

Tillsammans med sin tredje make Jarl Hammarberg utvecklade Åkesson sig till en experimentell, avantgardistisk poet och kallade sin egen stil för 'symbolisk realism'. Hennes tidiga karriär började med debutboken 'Situationer', som visade en blick mot existensens depressiva sidor, och hon hade komplex hela livet om sin brist på akademiska examina. Åkesson var en flitig läsare av poesi, med influenser från Edith Södergran, Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren.

Hennes poesi, trots sitt vardagliga språk, var noggrant utformad, och hon hade förmågan att välja den talande detaljen och förvandla den till en slående, sammansatt bild. Denna hantverksskicklighet syns i berömda dikter som 'Självbiografi', som börjar med raderna: 'Jag lever ett lugnt liv på Drottninggatan 83 a', enligt BLT Blekinge Läns Tidning. Dikten är ett svar på den amerikanske poeten Ferlinghetti.

En annan berömd dikt, 'Neeijjj', belyser också hennes skicklighet. Enligt BLT Blekinge Läns Tidning beskrev Sonja Åkesson att 'Neeijjj' varken skildrar ett samlag eller ett gallstensanfall, utan smärtan i en olycklig kärlek. Under hela sin karriär behöll Sonja Åkesson sin fräscha, direkta tilltal och därmed också sina läsare, vilket säkerställer hennes bestående popularitet i svensk litteratur.