Skogsstyrelsen rapporterar att avverkningstakten i de mest skyddsvärda skogarna har ökat på senare tid istället för att minska. Sedan 2022 har avverkningen av dessa skogar ökat från 6 000 hektar per år till 26 000 hektar per år, vilket skapar ett högt tryck på skogar som är avgörande för den biologiska mångfalden och hotade arter. Denna förlust motsvarar naturskogar stor som fem Öland.
Decennier av storskalig kalavverkning har drivit hundratals skogslevande arter till randen av utrotning, medan kontinuitetsskogar försvinner snabbt. Idag saknar 1,2 miljoner hektar av dessa värdefulla skogar allt skydd. Om nuvarande trender fortsätter kommer över en halv miljon hektar att skyddas om 25 år medan 670 000 hektar kommer att avverkas.
Sedan 2022 ser vi en stor ökning. Då avverkades 6 000 hektar om året av de här skogarna, nu är vi uppe i 26 000 hektar. Det är ett högt avverkningstryck på skogar som är otroligt viktiga för den biologiska mångfalden och våra hotade arter.
Myndigheten betonar att dessa skogar inte kan återfås när de är borta, vilket leder till irreversibla förluster eftersom det tar århundraden att utveckla dessa livsmiljöer. Nuvarande skogsbruk inkluderar vissa miljöhänsyn som sparade träd, men myndigheten avfärdar detta som otillräckligt för att rädda den biologiska mångfalden och noterar att endast hyggesfritt skogsbruk och stora hänsynsytor är effektiva. Myndighetens larm krockar med branschens påståenden att problemet är allmänhetens okunskap, med hänvisning till plantering av träd och ökad 'gammal skog'.
Enligt myndigheten ökar den gamla skogen men naturskogarna minskar, eftersom kalavverkade skogar saknar förutsättningar att bli naturskogar på hundratals år. Rapporten avslöjar också en klyfta mellan vetenskap och regeringens politik, där regeringen satt 1995 som referensår vilket i praktiken bedömer Sveriges skogar som uppfyller EU:s restaureringskrav. Avverkningen av kvarvarande urskogar med höga naturvärden måste upphöra för att bevara livsmiljöer och arter.
Vi kan inte få tillbaka de här skogarna när de är borta. Det blir irreversibla förluster eftersom det tar så väldigt lång tid att utveckla och skapa de här livsmiljöerna och strukturerna.
Vår analys visar att bara en liten andel av hänsynen kan fungera som livsmiljö för de mest krävande arterna. Det är hyggesfritt brukade skogar och stora hänsynsytor som har störst effekt.
Den gamla skogen ökar, men naturskogarna minskar. En kalavverkad skog saknar i stort sett förutsättningar att utvecklas till en naturskog, det tar flera hundra år.