En rapport från Norges försvarsforskningsinstitut (FFI) varnar för att Norges civilförsvar är för dåligt för en krigssituation. Rapporten, utarbetad av FFI på uppdrag av Närings- och fiskeridepartementet, överlämnades till näringsminister Cecilie Myrseth av chefforskaren Gunn Alice Birkemo på torsdagen. Den analyserar norsk försörjningstrygghet i kriser och krig, och undersöker hur en konflikt på norsk mark kan påverka antagandet om fungerande handelssystem. Enligt FFI gör en mer osäker värld att vi behöver mer kunskap om hur vi bäst kan reagera om en allvarlig kris eller krig inträffar, som minister Myrseth konstaterade.
Knut Helge Hamre, generalsekreterare för Norges Forsvarsforening, har varit tydlig med Norges beredskapsbrister. Han sa att om vi hamnar i en krigssituation är vi inte tillräckligt väl förberedda, och det kommer att skapa kaotiska förhållanden och göra det nödvändiga stödet till försvaret mycket svårare. Hamre förtydligade att den stora utmaningen är skydd och förmåga att uthärda, och noterade att vi idag bara är utrustade för mindre incidenter, och om något komplext händer över tid som påverkar stora delar av landet är vi inte förberedda. Han pekade specifikt på behov av bättre skydd och säkring av kritisk infrastruktur som hamnar, broar, järnvägar, viktig industri, elkraftförsörjning och digital kommunikation, samt bättre skydd för befolkningen i stadskärnor där det finns för få skyddsrum och de flesta är dåligt underhållna.
Enligt Sivilforsvaret finns det nästan 19 000 skyddsrum med plats för 2,5 miljoner personer i Norge idag, med kapacitet fördelad som ungefär 18 000 privata rum med 2,2 miljoner platser och cirka 600 offentliga rum med 300 000 platser. Hur regeringen kommer att hantera bristen på skyddsrum och deras dåliga underhåll i stadskärnor är dock oklart.
Om vi hamnar i en krigssituation är vi inte tillräckligt väl förberedda. Det kommer att skapa kaotiska förhållanden och göra det nödvändiga stödet till Försvaret mycket svårare.
FFI-rapporten identifierar flera kritiska sårbarheter, enligt dess analys. Norge är beroende av importerad diesel, marin gasol och flygbränsle medan landet bara har en raffinaderi. FFI konstaterade att avbrott i bränsleförsörjningen i krig snabbt kommer att få mycket allvarliga konsekvenser eftersom det är avgörande för försvarets och allierades operativa förmåga och påverkar flera kritiska samhällsfunktioner direkt. Institutet varnade för att i krig kan gapet mellan tillgängliga fredstidsvolymer och krigsbehov bli stort. Matförsörjningen är också sårbar eftersom Norge är beroende av importerade insatsvaror och arbetskraft, som inte kan ersättas snabbt. Rapporten drar slutsatsen att krig i Norge och närliggande områden kan orsaka allvarliga brist på mat och bränsle på grund av detta importberoende.
Energi- och digital infrastruktur utgör ytterligare bekymmer, enligt FFI-rapporten. FFI noterar att energinfrastruktur och digital infrastruktur är ömsesidigt beroende och systemkritiska, och att elektrifiering ökar sårbarheten. FFI-rapporten konstaterade att elektrifiering gör sårbarheten ännu större, och erfarenheter från Ukraina visar att elkraftförsörjning är ett prioriterat mål i krig. Norges transportförmåga är en annan kritisk sårbarhet på grund av få och sårbara transportaxlar, begränsade transportmedel i Nordnorge, samtidighet med militär kraftutplacering.
Som svar på dessa utmaningar rekommenderar FFI 15 prioriterade åtgärder. Dessa inkluderar att etablera beredskapslager för mat och bränsle samt insatsvaror, öka och skapa mer flexibel nationell produktion, stärka transportinfrastruktur och reservkraftskapacitet, etablera tydligare mekanismer för prioritering mellan civila och militära behov, och stärka digital säkerhet och internationellt samarbete. De specifika planerna för att etablera beredskapslager för mat och bränsle som rekommenderas av FFI har inte detaljerats. FFI betonar att åtgärder måste utvecklas och implementeras i nära samarbete mellan myndigheter och industri, och inte minst andra nyckelaktörer i försörjningskedjorna för mat och bränsle.
Den stora utmaningen är skydd och förmågan att hålla ut. Idag är vi bara utrustade för mindre incidenter. Om något komplext händer över tid som drabbar stora delar av landet är vi inte förberedda.
Regeringstjänstemän erkänner behovet av åtgärder. Justitieminister Astri Aas-Hansen konstaterade att beredskapen måste stärkas snabbt på grund av den allvarliga säkerhetspolitiska situationen. Hon noterade att många kommuner har liten kapacitet att arbeta med beredskap, så åtgärder har genomförts, inklusive att stärka DSB:s och länsstyrelsernas budgetar. Vilka specifika öronmärkta resurser som efterfrågas för kommunal beredskap specificeras dock inte. Elisabeth Aarsæther, DSB-direktör, betonade att hela Norge ska försvara Norge, och tillade att försvaret och NATO är beroende av ett fungerande civilsamhälle om krig kommer.
På kommunal nivå kvarstår utmaningar. Ett nytt beredskapslager för civilförsvarsutrustning öppnades i Sarpsborg på måndagen, men borgmästare Magnus Arnesen uttryckte oro. Han sa att i Sarpsborg blir det i slutändan en fråga om resurser, och det finns också osäkerhet om vad som faktiskt förväntas av oss. Knut Helge Hamre ekade att utmaningarna gäller hela landet, och öronmärkta resurser för kommunal beredskap behövs.
Allmänhetens beredskap visar också luckor. Enligt en DSB-rapport från februari i år har 62 % av norrmännen gjort en plan för strömavbrott, och 54 % har lagrat dricksvatten, vilket har fördubblats sedan 2019. Hälften av den norska befolkningen rapporterar dock att de bara är något eller inte tillräckligt väl förberedda, enligt DSB-rapporten. Höga kostnader och brist på förvaringsutrymme kan vara en del av orsaken till låg beredskap. Hamre sammanfattade dilemmat: beredskap är dyrt, och vi hoppas att vi inte behöver använda den, men om krisen slår till hamnar vi på efterkälken. Rapportens rekommendationer väntar nu på regeringens övervägande medan Norge möter en alltmer osäker säkerhetsmiljö.