År 1994 hittades femåriga Silje Marie Redergård misshandlad och död i en kälkbacke i ett bostadsområde i Trondheim, enligt flera rapporter. Efter bara en dags utredning drog polisen slutsatsen att tre pojkar i åldrarna fyra, fem och sex var ansvariga, men den nya utredningen kom fram till att polisen inte hade någon grund för att peka ut barnen som gärningsmän, och alla tre bör 'anses oskyldiga', enligt flera rapporter. Fallet återupptogs efter NRK:s avslöjanden, och riksåklagaren bad om ursäkt till pojkarna som levt med mördarmärket sedan de var små barn, och ansåg det mycket beklagligt att 1994 års utredning hade så stora brister att händelseförloppet inte kunde fastställas närmare.
Riksåklagarens beslut understryker att polisarbetet 1994 var så bristfälligt att det inte längre går att fastställa vem som utsatte Silje för våld, vilket lämnar frågan obesvarad. I dokumentärserien 'Drapet i akebakken' drog flera experter slutsatsen att det inte finns några tekniska bevis för att pojkarna låg bakom brottet, och att de utsattes för olagliga förhör och påtryckningar, enligt flera rapporter. Pojkarna låg långt under den straffrättsliga åldern, så de hamnade aldrig i fängelse, men mordfallet överlämnades till socialtjänsten, och så småningom placerades både sexåringen och femåringen i fosterhem, enligt flera rapporter.
För tre år sedan blev vi frikända. Det var en jättestor seger. Vi var helt i extas och kände att vi äntligen blev hörda.
Pojkarna har inte fått en enda krona i ersättning eller upprättelse, och Trondheims kommun har inte velat kommentera detta fall, enligt flera rapporter. Brattetaule och Gullteig har stämt staten, men staten, via Justis- og beredskapsdepartementet, anser att krappen är preskriberade, enligt flera rapporter. Kritik och krav på ansvarsskyldighet belyser pojkarnas lidande och olösta frågor: pojkarna straffades hårt trots att de aldrig dömdes, enligt NRK, och Trond Petter Gullteig utsattes för våld av vuxna som skulle ta hand om honom på förskolan, enligt kommunala journaler.
Enligt NRK beskrev Kenneth Hagen Brattetaule att ersättning är det enda sättet staten kan gottgöra den förlorade barndomen, och Jon Helgheim från Frp sa att det är orimligt att staten inte städar upp efter sig själv, med tanke på de uppenbart förstörda liv som orsakats av statliga misstag. Enligt NRK tillade Jon Helgheim att pojkarna har ansetts skyldiga till mord av staten, med enorma konsekvenser, trots att det inte fanns formella åtal eller avtjänade straff, och i detta fall upprätthölls inte de rättsliga garantierna alls.
Sedan dess har ingenting hänt heller. Vi har inte fått någon officiell ursäkt. Vi har inte fått någon ersättning. Fallet känns som bara lagt dött. Och jag känner att det är väldigt många frågor som fortfarande inte är besvarade.
Det har fått stora konsekvenser för hela mitt liv, med både flyttningar hit och dit, och institution... Hela min barndom har på ett sätt blivit stulen från mig.
Samtidigt har det varit bra. Det har varit en hemlighet jag inte har kunnat berätta om förut. Det är en lättnad. Responsen från folk har varit fantastisk.
Vi får inte tillbaka vår tid. Barndomen är förlorad. Som jag ser det är ersättning det enda sättet staten kan gottgöra det.
Här handlar det om uppenbart förstörda liv på grund av att staten har gjort misstag. Jag tycker det då är orimligt att staten inte städar upp efter sig.
Ja, jag tycker kanske framför allt det. Trots att man inte formellt har åtalats eller avtjänat något straff, har de från statens sida ansetts skyldiga till mord. Det har fått enorma konsekvenser för dem.
Detta är ett speciellt fall som vi inte har många att jämföra med. Det är helt klart att i detta fall har inte rättssäkerheten upprätthållits alls.
Folk är chockade över vad som har hänt, och det är mycket kärlek. Jag har fått så många meddelanden från folk jag inte haft kontakt med på många år, och folk jag inte ens känner, som visar sitt stöd och sin kärlek till oss pojkar i detta fall. Det har varit starkt.
Först och främst hoppas jag att det blir ett ökat fokus på barns rättigheter och rättssäkerhet.