Poeten Ingela Strandberg, 81, diskuterade döden och kärleken i en intervju. Hennes diktsamling 'Under sjöarna' sålde slut efter utgivningen i januari och är nu i sin tredje upplaga. Enligt Svenska Förläggareföreningens topp 100-lista över bästsäljande böcker för januari var Strandberg den enda poeten på listan och rankades på 57:e plats.
I intervjun sa Strandberg att hon tänker på döden varje dag och inte är rädd för att dö men är rädd för avsked. Hon sa också att kärlek som besatthet är ganska lik rädslan för döden och att det inte är ofarligt att älska. Strandberg beskrev sin poesi som mycket symbolisk men konkret, där en busskur nära hennes hem spelar en speciell roll i hennes dikter.
Jag tänker på döden varje dag och är inte rädd för att dö men är rädd för avsked.
Hon sa att hon ofta går dit på natten för att se stjärnorna och planeterna och undrar vem som är där när hon inte är det. En morgon fann hon busskuren krossad och kände sig upplyft, sa att hon ibland hade tänkt göra det själv och att det måste ha funnits ett vilt raseri bakom det. Hon planerar att fortsätta skriva om busskuren, som hon finner mystisk och magisk.
Kärlek som en besatthet är ganska lik dödsångesten och det är inte ofarligt att älska.
Jag går ofta dit på natten för att se stjärnorna och planeterna och undra vem som är där när jag inte är det.
Jag hittade busskuren krossad och kände mig upprymd, och sa att jag ibland hade tänkt på att göra det själv och att det måste ha funnits ett vilt raseri bakom det.