Forskargruppen vid Lunds universitet samlade in vilda planarier från en damm i Pildammsparken i Malmö, eftersom dessa plattmaskar är kända för att vara mästare på regeneration. Enligt forskarna kan en enda planarie producera upp till 200 nya individer från en liten fragment. I laboratoriet skars maskarna, som är ungefär fem millimeter långa, itu för att frigöra exosomer. Rakel Bjurling beskrev att efter nio dagar hade den bakre delen redan utvecklat ögon, och inom två veckor hade båda halvorna vuxit tillbaka till sin ursprungliga storlek.
Exosomer är små vesiklar som bär signalmolekyler mellan celler och påverkar tillväxt, genuttryck och immunitet, förklarade forskarna. De påpekade att tidigare arbete har etablerat exosomer som nyckelspelare i planariers vävnadsreparation. För första gången isolerade Lundagruppen exosomer från vilda snarare än laboratorieodlade planarier, ett drag som Bjurling sade var avsett att fånga organismens naturliga biologi. Eftersom exosomerna är ungefär lika stora som virus var isoleringen extremt pillig, tillade hon.
Forskarna applicerade dessa exosomer på mänskliga hudmodeller av den typ som används i kosmetikatestning. De fann att tillsatsen av signalmolekylerna gjorde huden tjockare. När huden skadades läktes såren snabbare. Vid brännskador läktes blodkärlen snabbare med hjälp av planarie-exosomerna. Enligt Rakel Bjurling var det tidigare okänt om dessa planarie-exosomer kunde påverka celler från andra arter. Martin Hjort sade att studien tyder på att planariers signalmolekyler kan påskynda kroppens egna läkningsprocesser, vilket är första gången någon visat att regeneration från en planarie kan användas i en annan organism. Teamet varnade för att de specifika molekylerna och deras interaktion med mänskliga celler fortfarande är oklara, och säkerhetsbedömningar behövs; det är också okänt om vilda planarier är mer effektiva än laboratorieodlade. Omfattande säkerhetstester krävs före någon terapeutisk tillämpning, och klinisk användning är sannolikt år bort.