Garner hade en framstående 16-årig spelarkarriär, där han representerade Oakland Athletics från 1973 till 1976, Pittsburgh Pirates från 1977 till 1981, Houston Astros från 1981 till 1987, Los Angeles Dodgers 1987 och San Francisco Giants 1988. Hans All-Star-utmärkelser kom 1976 med Oakland och 1980 och 1981 med Pittsburgh, vilket cementerade hans rykte som en mångsidig och pålitlig spelare. 800.
500, med 12 träffar på 24, när Pirates vände ett 3-1-underläge och besegrade Baltimore Orioles, en prestation som förblir en höjdpunkt i hans karriär. 260 med 109 homeruns, 738 RBI och 225 stulna baser över 1 860 grundseriematcher. Han gjorde över 700 starter på både andra och tredje bas, vilket visade på anmärkningsvärd defensiv mångsidighet som gjorde att han kunde bidra betydligt till flera lag.
Efter att ha slutat som spelare övergick Garner till ledarskap, där han ledde lag i 15 år och samlade ihop ett 985-1 054-rekord. Han var manager för Milwaukee Brewers från 1992 till 1999, Detroit Tigers från 2000 till 2002 och Houston Astros från 2004 till 2007. Garner höll Brewers rekord för flest segrar som manager tills Craig Counsell överträffade det 2022, ett bevis på hans långvarighet och inflytande i Milwaukee.
När han tog över Astros mitt under säsongen 2004 ledde han dem till ett 48-26-rekord under resten av året, med en slutlig siffra på 92-70 och en plats i National League Championship Series. 2005 ledde han Astros till deras historiska första World Series-framträdande, där de till slut föll mot Chicago White Sox, vilket markerade en höjdpunkt i hans karriär som manager. Garner var född i Tennessee och en framstående spelare vid University of Tennessee, som pensionerade hans nummer till hans ära, även om det specifika numret inte har rapporterats i stor utsträckning.