Enligt källor publicerades diktsamlingen 'Den sista fjärilen' av Albert Bonniers förlag i höstas, vilket markerar hennes första översatta verk. Nima Hasan började publicera dikter om sitt liv på sociala medier för tio år sedan, och hennes vänner i västvärlden hjälpte till att sprida dem. Hon är en etablerad litterär röst i Gaza, och har tidigare publicerat två romaner och ett brevformulerat verk på arabiska.
Nima Hasan arbetar också som socialarbetare och säger att hon vill nå ut till världen med berättelser om kvinnor som hon själv. Hon betonar att bredvid kriget finns också skönhet, musik, konst, kärlek och kvinnlighet, som man också måste skriva om. I denna veckas Babel diskuterar Nima Hasan poesins betydelse i ett vardagsliv präglat av krig, ockupation och svält.
Döden är alltid närvarande och varje dag vi får uppleva känns som ett nytt liv, eftersom det betyder att vi klarat oss undan döden ännu en gång.
' Trots en utlyst vapenvila sedan oktober förra året fortsätter bomberna att falla över Gaza och människor saknar vatten och mat. ' Hon tillägger: 'Jag vill behålla mina känslor som kvinna och försöker att inte förlora dem i skuggan av döden, skräcken, hungern och flykten. ' Den specifika vapenvilan som utlystes i oktober förra året och dess parter förblir oklara, liksom det exakta antalet människor i Gaza som saknar vatten och mat.
Poesin är för mig ett halmstrå för överlevnad, och ett vapen.
Jag vill behålla mina känslor som kvinna och försöker att inte förlora dem i skuggan av döden, skräcken, hungern och flykten. Om jag avstått från dem, hade jag inte överlevt och kunna prata med er nu.