Ungen, som heter Crimson, upptäcktes i ett försvagat tillstånd och hade tappat i vikt innan biologer från National Park Service, i samråd med California Department of Fish and Wildlife, ingrep. Enligt The Guardian - Main UK beskrev Nik Dehejia, vd för Oakland Zoo, Crimson som extremt liten, så att den fick plats i kupade händer. Biologerna antog att modern troligen hade flyttat till ett annat bo och övergett ungen, vilket är ovanligt för bergslejon. Crimson är nu på en intensivvårdsavdelning på djurparkens veterinärsjukhus och får flaska var tredje timme. Djurparken fokuserar på att hjälpa honom att bli stark och avvänja honom från flaskan, men den exakta hälsoprognosen för hans återhämtning är osäker, inklusive om hans saknade tår, som kan vara en abnormitet, kommer att påverka långsiktig överlevnad i det vilda.
Crimson är det 33:e bergslejonet som Oakland Zoo har räddat, med ett annat ungt bergslejon, en tre månader gammal som heter Clover, för närvarande på djurparken. Enligt The Guardian - Main UK beskrev Nik Dehejia att djurparken aldrig vill ta ett bergslejon från det vilda, utan föredrar att ungar är med sina familjer för digivning och socialisering. Att Crimson och Clover är nära i ålder kan göra dem väl lämpade som sällskap, men det kommer att ta veckor innan djurparken gradvis introducerar dem, med den specifika tidsplanen för introduktion ännu inte fastställd.
Han var extremt liten. Den nyfödda ungen kunde få plats i kupade händer.
Faktorer som habitatfragmentering, stadsutveckling och människa-djur-konflikter har bidragit till att djurparken tar emot nödlidande djur. Enligt The Guardian - Main UK beskrev Nik Dehejia detta som en bredare fråga om hur människor bygger, lever och samexisterar med vilda djur. Varför exakt Crimsons mor övergav honom och hur många ungar som potentiellt fanns i boet med honom är okänt, vilket belyser utmaningarna i sådana räddningar.
Ofta kommer vi aldrig att veta, även om en hypotes framkom att ungens abnormitet – saknade tår – kunde ha signalerat till hans mor att han inte skulle kunna överleva lika bra. Det är svårt att veta hur många ungar som potentiellt fanns där, hur många ungar modern tog hand om.
Vi vill aldrig ta ett bergslejon från det vilda.
Dessa ungar behöver sin mor aktivt för digivning och socialisering.
Oftare än inte är vi i deras habitat snarare än att de är i vårt. Detta är en bredare fråga om hur vi bygger, hur vi lever, hur vi samexisterar med vilda djur runt omkring oss.