Enligt Svedeas analys av data från Trafikverket klassificeras ungefär en tredjedel av de statliga vägarna i Sverige som i dåligt eller mycket dåligt skick. Resultaten belyser en omfattande infrastrukturutmaning som påverkar trafikanter över hela landet.
Regionala skillnader är tydliga. Östergötland har högst andel dåliga vägar med 47 %, enligt analysen. Stockholms län följer med 39 %, medan Västerbotten har 38 %. I andra änden av spektrat har Kalmar lägst andel med 22 % och Gotland 23 %. Dessa siffror, baserade på Svedeas granskning av Trafikverkets data, indikerar att vägkvaliteten varierar avsevärt beroende på plats.
Analysen identifierar specifika problemområden. Stora problem inkluderar potthål, som är särskilt vanliga på mindre lokala vägar under vårvintern. Spårbildning är ett annat bekymmer, eftersom det ökar risken för vattenplaning. Dessutom gör ojämn asfalt och oväntade gupp det svårt för förare att hålla bilen i sitt körfält, enligt Svedea-analysen.
Dåliga vägförhållanden får direkta konsekvenser för fordon. Analysen noterar att dåliga vägar ökar slitaget på däck, fälgar och stötdämpare, vilket leder till högre underhållskostnader för förare. I Kronobergs län har kommunerna Markaryd och Lessebo högst andel dåliga vägar, enligt uppgifterna. Samtidigt rapporterar Nya Wermlands-Tidningen att många vägar i Värmland är eftersatta, vilket bidrar till den regionala bilden av infrastrukturpåfrestning.
Analysen specificerar inte de exakta kriterier som Trafikverket använder för att klassificera vägar som 'dåliga' eller 'mycket dåliga', och ger inte heller en tidsplan för planerade reparationer på de sämsta vägarna. Det är också oklart hur Sveriges vägskick jämförs med andra nordiska länder eller vad den totala budgeten för vägunderhåll 2025 kommer att vara. Dessa okända faktorer lämnar frågor om den bredare kontexten och framtidsutsikterna för Sveriges vägnät.