Oliver Solberg, som kämpar för en VM-titel i rally, står inför en personlig kris då hans fästmö Chloe Chambers ansökan om uppehållstillstånd i Sverige har nekats. Paret, som träffades för två år sedan, planerar att gifta sig på Solbergfamiljens egendom i Värmland, men de har skjutit upp sitt bröllop, ursprungligen planerat för denna sommar, i hopp om att situationen ska lösa sig. Paret bor för närvarande hos Chloes föräldrar i Storbritannien mellan tävlingar, eftersom Oliver Solberg har en tuff tävlingskalender och förväntas vara hemma bara några få dagar under de kommande månaderna.
På grund av Schengenreglerna kan Chloe Chambers bara tillbringa ett par dagar i Sverige fram till augusti, vilket gör deras boendesituation osäker. Paret har överklarat beslutet om uppehållstillståndet. Oliver Solberg kan tvingas flytta från Sverige om situationen fortsätter och myndigheterna inte förstår.
Det har varit ett helvete.
Situationen påverkar både Oliver Solberg och Chloe Chambers psykiskt. Chloe Chambers har offrat allt för att vara med Oliver Solberg och har heller inget liv i England. De juridiska utmaningarna med det svenska uppehållstillståndet har skapat betydande hinder för paret, som navigerar dessa problem medan Oliver fokuserar på sina mästerskapsambitioner.
Överklagandeprocessen lägger ytterligare ett lager av komplexitet till deras redan ansträngda omständigheter.
De senaste veckorna har varit riktigt tuffa.
Jag har knappt kunnat vara hemma i Sverige för om jag är där får Chloe inte vara med. Jag saknar verkligen mitt hem, men är jag där kan vi inte vara tillsammans. I stället får jag resa överallt, och det blir extremt stressigt när man samtidigt ska försöka fokusera på ett mästerskap. Vi vet inte vad vi ska göra eller vad som kommer att hända.
De senaste veckorna har varit ganska tuffa, kanske de tuffaste i min karriär. Jag vill fokusera, men det är svårt. Vad gör man inte för kärleken? Mår hon inte bra mår jag inte heller bra, och efter tre månader börjar jag få ont i ryggen av att sova på soffan hos svärföräldrarna. Samtidigt får man försöka göra det bästa av situationen och hoppas att någon ser ärendet och förstår vår situation.
Nej, ingenting. Åker jag hem träffas vi inte, och det mår ingen av oss bra av. Detta påverkar oss båda psykiskt och gör inte livet enklare. Hon har offrat allt för att vara med mig och har inte heller något liv i England, men hon får inte heller vara hemma hos mig.
Man lever i en resväska. Med Schengenreglerna har vi bara möjlighet att planera in ett par dagar hemma fram till augusti, mer tid får hon inte tillbringa i Sverige. Det gör allt väldigt osäkert. Vi har ett hus och ett hem, men om vi inte får bo där. Var ska vi vara och vad händer? Man vet ingenting.
Om det fortsätter så här och myndigheterna inte förstår har jag inget val. Vi har flyttat bröllopet ett år för att hon ska kunna komma till Sverige, för att vi ska kunna gifta oss i Värmland. Får hon inte komma dit flyttar jag, till hundra procent. Det här börjar bli riktigt jobbigt.