O'Sullivan mötte Higgins för första gången i Pontins när Higgins var 14. Enligt Metro - Main berättade Ronnie O'Sullivan att han aldrig hade hört talas om John förrän den turneringen, men att han omedelbart insåg hans talang och kallade honom en otrolig spelare. Higgins besegrade O'Sullivan i kvartsfinalen av 1991 års World Junior Masters när Higgins var 15, och fortsatte sedan med att besegra Mark Williams i finalen av samma tävling.
Deras rivalitet intensifierades 1995 när de möttes i finalerna av Masters och British Open, där var och en vann en trofé. Deras första möte i Crucible kom 1996, men det var nära att spåra ur på grund av en incident där O'Sullivan överföll pressansvarige Mike Ganley. Enligt Metro - Main berättade John Higgins att han inte förrän klockan ett på natten visste om han skulle behöva möta O'Sullivan klockan 10 på morgonen på grund av incidenten. Higgins mindes att han låg i sängen och trodde att han kanske skulle få en walkover till semifinalen, men ett telefonsamtal bekräftade att matchen skulle genomföras.
Jag spelade mot honom i Pontins när han bara var 14 och jag hade aldrig hört talas om John förrän den turneringen.
O'Sullivan har sagt att han skallade Ganley för att Ganley försökte kasta ut O'Sullivan och hans vän från spelarloungen. Han uttryckte ånger och kallade det den enda skallningen han någonsin gjort och sa att han hade tappat bort sig själv. Trots störningen vann O'Sullivan den Crucible-kvartsfinalen med 13-12.
John Higgins reflekterade över deras långa historia och sa att när han först såg O'Sullivan tyckte han att han var otrolig, en uppfattning som har visat sig stämma. Det exakta utfallet av disciplinprocessen angående skallningen är oklart, liksom hur den påverkade O'Sullivans relation med snookermyndigheterna vid den tiden. Deras nuvarande världsranking och inbördes möten i Crucible anges inte, men deras kommande match lovar att lägga till ett nytt kapitel i en historisk rivalitet.
Man visste då att han var en otrolig spelare. Han är en fantastisk spelare.
När jag först fick syn på honom tyckte jag att den här killen var helt otrolig, det var något med honom. Det har uppenbarligen visat sig stämma.
Jag visste inte förrän klockan ett på natten om jag skulle behöva möta Ronnie klockan 10 på morgonen.
För det var då han skallade Mike Ganley eller något.
Jag trodde att det fanns stor chans eftersom det fanns motstridiga rapporter om att han skulle bli utslängd ur turneringen. Så jag låg i sängen på natten och tänkte: "Kommer jag att få en walkover till semifinalen här?"
Jag fick ett telefonsamtal på hotellet. Samtalet sa i princip "Ja, du möter Ronnie klockan 10 på morgonen" och jag bara, för fan!
Så det är bara roligt vad man kommer ihåg. Det var många år sedan, 30 år sedan. Jag minns det som igår.
Han försökte kasta ut mig och min kompis från spelarloungen.
Jag är inte stolt över det; det är den enda skallningen jag någonsin gjort i mitt liv, och den enda gången jag tagit någon i skrevet och kallat dem en tjallare. Som sagt, jag hade tappat bort mig själv. Jag hade blivit någon jag inte ville vara.