Studien, ledd av Gabrielle Batista vid São Paulo State University i Brasilien och publicerad i ACS Omega, visar moringafrönens potential som ett grönare alternativ för reningsverk. Mikroplaster, mindre än fem millimeter långa, har byggts upp i globala vattensystem i decennier från källor som bildäck och plastförpackningar, vilket skapar en växande hälsorisk. Dessa partiklar kan absorbera och transportera andra farliga föroreningar genom ekosystem.
År 2024 skärpte EU övervakningsprotokollen för mikroplaster i dricksvatten, efter att forskare varnat för att små partiklar kan smita igenom nätet. Moringa har en historisk användning inom rening, tros ha använts av forntida egyptier för att avlägsna bakterier och minska vattnets grumlighet. Känd som 'mirakelträdet' för sina många användningsområden erbjuder moringa miljöfördelar som snabb tillväxt och torktålighet.
För närvarande använder europeiska länder kemiska metoder som aluminiumsulfat (alun) för att avlägsna mikroplaster från avloppsvatten. Men felaktig användning av alun kan leda till förhöjda aluminiumhalter i vattnet, vilket har kopplats till potentiella neurologiska störningar. Alunproduktion innebär också dagbrottsdrift efter bauxit i tropiska regioner, vilket kan orsaka avskogning, medan dess raffinering släpper ut växthusgaser.
Dessutom producerar alun stora mängder slam som är svårt att hantera. Studien specificerade inte den exakta effektiviteten hos moringafrön, och det är fortfarande oklart hur kostnaden jämförs med traditionella metoder eller vilka skalbarhetsutmaningar som kan uppstå.