Mikael Yvesand har vunnit Sveriges Radios romanpris för 2026, enligt flera rapporter. Hans roman 'Våran pojke' valdes av en lyssnarjury, och prissumman är 30 000 kronor. Förra årets pris gick till Karolina Ramqvist för 'Den första boken'.
De övriga nominerade till priset var Alex Schulman för '17 juni', Frans Wachtmeister för 'Förlorad mark' och Monika Fagerholm för 'Döda trakten/Kvinnor i revolt', enligt stora medier. Romanen 'Våran pojke' är inspirerad av dubbelmordet i Linköping 2004, rapporterar stora medier. Yvesand, född 1986 i Luleå, debuterade med 'Häng city', som vann Borås Tidnings debutantpris.
Svinkul. Men man skäms nästan på något sätt.
Enligt SVT Kultur beskrev Yvesand att vinna priset som 'svinkul' men uttryckte också en känsla av skam, och sa att han nästan kände att priset inte borde ges till honom. Han skämtade också om att känna sig som en 'lättviktare' i litterära kretsar, men noterade att hans dagliga jobb på upphovsrättsorganisationen Stim gör att han kan skriva utan kommersiell press. 'Skrivandet är inte mitt levebröd, så jag behöver inte ta hänsyn till vad jag tror att folk kommer att gilla', sa han till SVT Kultur, och tillade att han är livrädd för att upprepa tidigare framgångar.
Yvesand arbetar heltid på upphovsrättsorganisationen Stim, enligt stora medier. Den tredje boken i hans trilogi planeras att publiceras hösten 2026, även om exakt titel och publiceringsdatum inte har meddelats. Datum för prisceremonin har inte heller bekräftats, och det är oklart vilka andra utmärkelser 'Våran pojke' har nominerats till.
Jag brukar försöka tänka att man inte ska bry sig alls om vad folk tycker, men det är svårt att inte känna sig väldigt hedrad. Samtidigt tänker jag att inte ska ni väl ge det här priset till mig.
Lättviktare.
Sitter jag där på ett tråkigt möte kan jag tänka att det här är skit samma, jag är ju författare, en stor och viktig människa. I ett litterärt sammanhang där jag inte känner mig hemma tänker jag att det här är larv, jag är ju en vanlig knegare.
Skrivandet är inte mitt levebröd, så jag behöver inte ta i beaktande vad jag tror att folk ska gilla. Jag är livrädd för att känna att jag har försökt göra om det som blev bra. Det känns bara billigt, genant och patetiskt.
Den vet jag att ingen kommer att gilla. Jag har sagt det förut, men nu vet jag definitivt.