Folkomröstningen, som skulle ha infört en fast separation mellan domare och åklagare i konstitutionen, föreslog separata organ för att styra dem och en ny disciplinnämnd. Oppositionen hävdade att reformen skulle bryta en noggrant upprättad maktbalans som etablerats efter fascismens nederlag och öka det politiska inflytandet över domstolarna. Rösten förvandlades snabbt till en folkomröstning om Melonis nära rekordlånga tre och ett halvt år vid makten, tolkad som ett uttryck för missnöje med hennes styre.
Valdeltagandet i folkomröstningen var nästan 60 procent, med exitpolls som initialt visade att 'Nej'-rösten ledde med en liten marginal, men som växte till ett betydande led när räkningen fortskred. Många italienare kämpade med att förstå de tekniska detaljerna i folkomröstningen, vilket kan tyda på ett kommunikationsmisslyckande från Melonis team. Ett högt valdeltagande förväntades gynna regeringen, men det räckte inte för att vända röstningen, vilket belyser frågans komplexitet och allmänhetens avståndstagande.
Meloni har inte uppnått mycket av de utlovade reformerna inrikes, mot bakgrund av Italiens stagnanta ekonomi. Många människor i Italien är oroliga för krigets inverkan på sina energikostnader, vilket ökar de ekonomiska farhågorna. Däremot har Meloni vunnit respekt för att skickligt hittat sin egen roll i utrikespolitiken i Europa. Hon är en nära allierad till Donald Trump, som är alltmer impopulär i Italien, liksom hans krig i Mellanöstern, vilket skapar en potentiell belastning för hennes inhemska image.
Trots nederlaget uteslöt Meloni att avgå, oavsett resultatet av folkomröstningen. Högerkoalitionen har övervakat en sällsynt period av politisk stabilitet för Italien, vilket kan hjälpa till att dämpa effekten av detta bakslag. Men förlusten i folkomröstningen understryker utmaningarna i hennes styrelsesätt och allmänhetens förtroende.
Oppositionspartierna hyllar resultatet som ett tecken på att väljarna söker förändring, med ett allmänt val planerat nästa år. Detta utfall kan ge energi till oppositionens kampanjer och förändra de politiska dynamikerna inför det kommande valet, vilket signalerar en potentiell vändpunkt i italiensk politik.