Nedra Talley Ross, den sista överlevande medlemmen av 1960-talsgruppen the Ronettes, har avlidit vid 81 års ålder, enligt flera rapporter. Hon var med och spelade in några av de största poplåtarna från eran, inklusive 'Be My Baby,' 'Walking in the Rain,' och 'Sleigh Ride,' enligt flera rapporter. The Ronettes, kända för sitt distinkta sound och stil, valdes in i Rock and Roll Hall of Fame 2007.
Efter att ha lämnat popstjärnelivet blev Talley Ross och hennes man Scott Ross framträdande personer inom den kristna kretsen, enligt flera rapporter. Paret omvandlade en lada till en kyrka, enligt flera rapporter, och Scott Ross blev en populär TV-predikant, enligt flera rapporter. Deras dotter Heather beskrev i en intervju med The Guardian - Culture kyrkan som att den hade en rock 'n' roll-känsla, med hennes far som agerade komiker vid mikrofonen och hennes mor som sjöng. Parets verksamhet nådde en bred publik genom TV-sändningar.
Jag var inte imponerad av honom, och han berörde mig inte med vad han sa, skrämde mig inte med vad han gjorde. Han var ganska arrogant, och vem vill ha att göra med en arrogant person?
Talley Ross var inte imponerad av Ronettes producent Phil Spector, enligt The Guardian - Culture. Hon beskrev Spector som arrogant och sa att han varken berörde eller skrämde henne. Under sina sista år led Talley Ross av demens, enligt flera rapporter. Hon förlorade också sin man efter nästan 60 års äktenskap ett par år före sin död, enligt flera rapporter. Hennes man Scott Ross dog 2021, och paret hade varit gifta sedan 1963.
Det exakta datumet och orsaken till hennes död har inte bekräftats, inte heller hennes ålder vid dödsfallet. Namnet på kyrkan hon och hennes man startade har inte offentliggjorts. Det är också okänt om hon hade fler barn än Heather, och arten och varaktigheten av hennes demensdiagnos förblir oklara.
De ville verkligen veta vem du var och röra vid dig. De tittade på vårt hår och sa: 'Är det där på riktigt?'
Var tittade du på oss någonstans?
Hon sa: 'Nej, vi har en annan show som vi har gått med på att göra. De gör det inte, förstår du inte?'
Det var 70-talet, så det var en hipp kyrka, och den var fullpackad. Det var inte normalt – min pappa var som en komiker vid mikrofonen och min mamma sjöng, och musiken var annorlunda, den hade en rock'n'roll-känsla. Alla satt på golvet på dessa shaggmattor som var i olika färger. Det såg coolt ut.