Lars Leijonborg har gjort comeback i Liberalerna, som enligt rapporter befinner sig i kris. Enligt rapporter från Svenska Dagbladet och Aftonbladet kan hans återkomst ha betydande symbolisk vikt för partiet. Politologen Patrik Öhberg, från Som-institutet, konstaterade att Simona Mohamssons har varit ganska ensam i sitt ledarskap.
Han antydde att Leijonborgs comeback kan vara en vändpunkt, eftersom den kan uppmuntra andra att ansluta sig och flytta medias fokus bort från kritiker som lämnar. Leijonborg, som ledde partiet från 1997 till 2007, har enligt rapporter hög trovärdighet och politiskt kapital, till skillnad från Mohamssons, som beskrivs som mycket grön med litet politiskt kapital. Hans framgång i valet 2002 gav honom smeknamnet Leijonkungen i media, med integrationspolitik som en nyckelfråga, inklusive förslag om språktester för medborgarskap.
Simona Mohamssons har varit ganska ensam i sitt ledarskap.
Öhberg noterade att Leijonborgs trovärdighet är kopplad till lag och ordning och strängare krav, och hans kändisskap kan spela roll för äldre väljare, även om effekten enligt rapporter är mindre i ett riksdagsval än i ett EU-val. Effekten ses som mer indirekt, genom att signalera stöd och förändra narrativet.
Leijonborgs comeback kan vara en vändpunkt, eftersom det kan uppmuntra andra att gå med och flytta medias fokus bort från kritiker som lämnar.
Leijonborgs trovärdighet är kopplad till lag och ordning och strängare krav, och hans kändisskap kan spela en roll för äldre väljare, även om effekten enligt rapporter är mindre i ett parlamentsval än i ett EU-val.