Kriminologen och författaren Leif GW Persson har uttryckt stöd för läkarnas ersättningskrav och menar att det är både rimligt och nödvändigt. Han påpekade att läkarna förlorade sina legitimationer och aldrig har fått någon verklig rehabilitering. Persson sade att en ekonomisk kompensation också skulle innebära ett medgivande av skuld från staten. Han anser att läkarna borde få betydligt mer än den miljon kronor var som utdömdes i Kevin-fallet, med tanke på att deras liv har slagits sönder under en 40-årsperiod. Persson är djupt kritisk till hur staten och rättssystemet hanterade utredningen och kallar den ”rent ut sagt bedrövlig” och ”förtalsmässig från första dagen”. Han sade att om de två männen inte hade varit läkare, så hade det aldrig blivit någon rättegång.
Fallet blev en mycket laddad samhällsdebatt och en central feministisk fråga, med företrädare för den radikala feministiska rörelsen som argumenterade för läkarnas skuld och såg mordet i ett bredare sammanhang av mäns våld mot kvinnor. Författaren Lena Andersson har dock mejlat justitieminister Gunnar Strömmer och varnat för en sådan rehabilitering, vilket speglar en splittring i opinionen. Det specifika ersättningsbelopp som läkarna begär är okänt, liksom regeringens svar på ansökan.
Alla tänkande människor inser väl att de inte har någonting med det här att göra.
Det är det som återstår, att få någon rimlig rätsida på det här. Alla tänkande människor inser väl att de inte har någonting med det här att göra, men deras liv har slagits sönder.
Deras legitimationer drogs in, det gick inte att överklaga. Men det har man inte fått någon rätsida på heller. Då återstår det här med att man ändå skulle få en kompensation.
Det innebär samtidigt en ursäkt. Man säger att vi har gjort fel och därför så får ni nu ekonomisk kompensation.
Läkarna borde rimligen få betydligt mer. Med tanke på att deras liv slagits sönder under en 40-årsperiod. De pengar som de förlorat är säkert många miljoner i arbetsinkomst.
Svårt att sätta pris på det naturligtvis, plus alla de andra lidanden som har följt med.
Utredningen var rent ut sagt bedrövlig. Det var ju förtalsmässigt från första dagen. Det saknades helt bevisning.
Det fick med sig en förskräcklig massa kulturbärare som inte har en susning om polisarbete eller juridik för den delen. De gav sitt starka, oreserverade stöd till det här övergreppet.
Hade de varit rörmokare hade det aldrig blivit någon rättssak av detta.