Kokainförorening från människor förändrar beteendet hos unga atlantlaxar i Vättern, Sverige, vilket får dem att simma längre och sprida sig till nya områden, enligt en ny studie publicerad i Current Biology. Studien, utförd av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), är den första som visar effekter av kokainkontamination på fiskbeteende i det vilda. Forskningen använde långsamma kemiska implantat och akustisk spårning för att övervaka 105 unga atlantlaxar under åtta veckor i Vättern, Sverige. Fiskarna exponerades för koncentrationer av kokain och dess primära metabolit, bensoylekgonin, liknande de som finns i urbana vattendrag. Resultaten visar att även låga nivåer av dessa ämnen avsevärt kan förändra fiskens rörelsemönster.
Fiskar exponerade för bensoylekgonin simmade upp till 1,9 gånger längre per vecka än oexponerade fiskar, enligt studien. De spred sig också upp till 12,3 kilometer (7,6 miles) bredare över sjön. Förändringarna i fiskbeteende blev allt mer uttalade över tid, vilket tyder på en kumulativ effekt. Kokainmetaboliten bensoylekgonin hade en större inverkan på fiskens rörelser än kokain i sig, fann studien. Detta är anmärkningsvärt eftersom bensoylekgonin är mer beständig i miljön och ofta detekteras i högre koncentrationer.
Kokain och dess metaboliter upptäcks allt oftare i floder och sjöar globalt, och kommer in via avloppssystem. Enligt forskning från flera källor tar sig mänskliga droger ut i floder, sjöar och hav över hela världen. Kokain bryts ner främst till bensoylekgonin efter konsumtion, och både drogen och dess metabolit utsöndras och hamnar i avloppsvattensystem. Reningsverk är inte utformade för att helt avlägsna dessa föreningar, så de släpps ut i floder, sjöar och kustvatten. Kokain är en av de mest detekterade illegala drogerna i akvatiska miljöer världen över. En global analys fann genomsnittliga ytvattenkoncentrationer på cirka 105 nanogram per liter för kokain och 257 nanogram per liter för bensoylekgonin, med maximala koncentrationer som når upp i tusentals nanogram.
Lax som fått i sig kokainrester blir betydligt mer aktiva och vågade, enligt SLU-studien. En studie från 2024 i Brasilien fann kokain i muskler och lever hos vilda hajar som fångats utanför Rio de Janeiros kust, vilket belyser problemets omfattning. Dessa föreningar riktar sig mot hjärnsystem som delas av många djur, så även små mängder har potential att påverka vilda djur, enligt forskning från flera källor. De långsiktiga ekologiska konsekvenserna av förändrat laxbeteende på grund av kokainförorening är fortfarande okända. Det är också oklart vilka specifika koncentrationer av kokain och bensoylekgonin som finns i Vättern, och hur dessa resultat jämförs med effekter av andra läkemedelsföroreningar på akvatiskt liv. Ytterligare forskning behövs för att avgöra vilka åtgärder som kan vidtas för att minska kokainkontamination i vattendrag och om liknande effekter förekommer hos andra fiskarter eller på andra platser.