Kokainförorening från människor förändrar beteendet hos unga atlantlaxar i det vilda, enligt en studie publicerad i Current Biology. Fiskar som exponerats för kokainmetaboliten bensoylekgonin simmade upp till 1,9 gånger längre per vecka och spred sig upp till 12,3 kilometer bredare över en sjö än oexponerade fiskar.
Studien, som genomförts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), beskrivs som den första som visar effekter av kokainförorening på fiskars beteende i det vilda, enligt forskarna. Under åtta veckor använde teamet 105 unga atlantlaxar i Vättern, Sverige, för att undersöka hur exponering för kokain och dess primära metabolit, bensoylekgonin, påverkade deras rörelse och djärvhet. Resultaten, publicerade i Current Biology, visade att fiskar som exponerats för kokain var djärvare och simmade nästan dubbelt så långt jämfört med oexponerade fiskar, medan de som exponerats för bensoylekgonin uppvisade ännu mer uttalade förändringar, med upp till 1,9 gånger längre simsträcka per vecka och spridning över större områden.
Intressant nog hade kokainmetaboliten bensoylekgonin en större påverkan på fiskarnas rörelse än kokainet i sig, enligt studien. Detta tyder på att nuvarande riskbedömningar kan missa avgörande biologiska effekter genom att fokusera på modersubstansen snarare än dess metaboliter, säger forskarna. Bensoylekgonin är mer stabil och består längre i miljön, vilket kan leda till långvarig exponering för vattenlevande organismer.
Kokain och dess metaboliter kommer in i vattendrag främst via avloppssystem, eftersom mänsklig konsumtion leder till utsöndring av drogen och dess nedbrytningsprodukter. Kokain är en av de mest upptäckta illegala drogerna i akvatiska miljöer världen över, enligt forskning från flera källor. En global analys fann genomsnittliga ytvattenkoncentrationer på cirka 105 ng/L för kokain och 257 ng/L för bensoylekgonin, med maximala koncentrationer på tusentals ng/L. Mänskliga droger tar sig ut i floder, sjöar och hav över hela världen, vilket väcker oro för deras ekologiska påverkan.
Resultaten lägger till en växande mängd bevis för att förorening av läkemedel och illegala droger påverkar vilda djur. En studie från 2024 i Brasilien fann kokain i muskler och lever hos vilda hajar utanför Rio de Janeiros kust. Dessa föreningar riktar sig mot hjärnsystem som är gemensamma för många djur, så även små mängder kan påverka vilda djur, enligt forskning. Beteendeförändringar är ofta en av de tidigaste och mest känsliga indikatorerna på miljöeffekter på vilda djur, har forskare noterat.
Det förändrade beteendet medför ekologiska risker. Professor Tomas Brodin vid SLU sade att ökad rörelse gör fisken mer sårbar för rovdjur. Spridning över större områden kan också påverka födosök, reproduktion och exponering för andra stressfaktorer. Att äta fisken är dock inte farligt för människor eftersom koncentrationerna är låga och drogerna försvinner från fisken när den växer, säger forskarna.
För att hantera problemet efterlyser forskarna förbättrad vattenrening och nya regler för att avlägsna läkemedelsrester från vattendrag. Nuvarande avloppsreningsverk är inte utformade för att eliminera sådana föroreningar, och uppgradering av infrastrukturen skulle kunna minska den ekologiska påverkan. Studien belyser behovet av bredare övervakning av läkemedels- och drogföroreningar i akvatiska miljöer.
Flera frågetecken kvarstår. De långsiktiga ekologiska konsekvenserna av förändrat fiskbeteende på grund av kokainförorening är ännu inte kända. Det är också oklart hur utbredd kokainförorening är i akvatiska miljöer globalt, eftersom övervakningen är begränsad. De specifika koncentrationerna av kokain och bensoylekgonin som användes i studien angavs inte, och mekanismerna genom vilka bensoylekgonin påverkar fiskbeteende kräver ytterligare undersökning. Dessutom är det fortfarande en öppen fråga om andra droger eller föroreningar har liknande beteendeeffekter på vilda djur.