Kikai-vulkanen utbröt senast för 7 300 år sedan i vad som var den största explosionen i modern tid, som slungade ut mer magma än vad som skulle kunna täcka Central Park 7,4 mil djupt och lämnade en stor, grund krater kallad kaldera. Den våldsamma explosionen skickade pyroklastiska flöden upp till 93 mil från dess epicentrum och tros ha utplånat den förhistoriska Jomon-kulturen i södra Japan. Ny forskning, publicerad i tidskriften Communications Earth & Environment, har upptäckt att ett område under Kikai-kalderan har långsamt fyllts på med färsk magma under de senaste 3 900 åren.
Under de senaste åren har åskådare lagt märke till att ånga släpps ut från kratern, och området har upplevt mer än ett dussin små jordbävningar, vilket indikerar att vulkanen förblir aktiv. Forskarna använde luftkanonarrayer för att orsaka artificiella seismiska pulser och mätte hur dessa vågor rörde sig genom jordskorpan, vilket bekräftade den dolda reservoarens storlek och form och att den fylls med magma. Kemisk analys visade att materialet som producerats av den senaste vulkaniska aktiviteten har en annan sammansättning än det som slungades ut i det senaste jätteutbrottet.
Enligt Seama Nobukazu, en geofysikprofessor från Kobe University, betyder detta att magman som nu finns i reservoaren sannolikt är nyligen injicerad. Han tillade att denna magmaåterinjektionsmodell är förenlig med förekomsten av stora grunda magmareservoarer under andra jättekalderor som Yellowstone och Toba. Dessa kraftfulla vulkaner är kända för att genomgå långsiktiga cykler av att vara 'sovande' innan de vaknar till liv och utbryter dramatiskt, även om mekaniken i denna rytm fortfarande inte är fullt förstådd.
Studiens resultat belyser osäkerheter, inklusive när nästa jätteutbrott kan inträffa och hur den nyligen injicerade magman skiljer sig kemiskt från den gamla magman, vilket kan påverka utbrottsdynamiken.