Den senegalesiska regeringen har förbjudit alla icke-nödvändiga utlandsresor för regeringsministrar som en del av kostnadsbesparande åtgärder på grund av energikrisen kopplad till Iran-kriget, meddelade premiärminister Ousmane Sonko. Senegal importerar det mesta av de petroleumprodukter den förbrukar, vilket gör dess ekonomi sårbar för leveransstörningar som stängningen av Hormuzsundet. Landets initiala budgetprognoser baserades på ett oljepris på 62 dollar per fat, som nu är nästan dubbelt så högt till följd av Iran-kriget, enligt Sonko. Han uppgav att han har vidtagit drastiska åtgärder för att begränsa statliga utgifter, inklusive att avbryta icke-nödvändiga uppdrag utomlands, och tillade att ingen minister kommer att resa utom för nödvändiga uppdrag. Enligt Aftonbladet avbröt premiärminister Ousmane Sonko flera resor, inklusive till Niger, Spanien och Frankrike.
Kriget i Mellanöstern förändrar liv och försörjning i regionen och bortom, vilket försämrar utsikterna för många ekonomier som just visat tecken på återhämtning från tidigare kriser, enligt forskning från sex källor. Energipriser, leveranskedjor och finansiella marknader är de huvudsakliga överföringskanalerna för krigets ekonomiska effekter, med regionala effekter som varierar avsevärt, enligt forskningen. Chocken är global men asymmetrisk, där energiimportörer är mer utsatta än exportörer, fattigare länder mer än rikare, och de med små buffertar mer än de med stora reserver, enligt samma forskning.
Den de facto stängningen av Hormuzsundet och skador på regional infrastruktur orsakar den största störningen på den globala oljemarknaden i dess historia, enligt Internationella energiorganet. Energileveranser från Mellanöstern har stått stilla efter Irans hot om att attackera fartyg i en kritisk handelsvattenväg som vedergällning mot amerikansk-israeliska attacker, enligt forskning från två källor. Oljepriser har vid tillfällen stigit till nära 120 dollar (90 pund) per fat på grund av attacker på sjöfart och energinfrastruktur samt den effektiva stängningen av Hormuzsundet, noterar forskningen.
Kriget har orsakat allvarliga störningar i de mest direkt drabbade ländernas ekonomier, inklusive skador på infrastruktur och industrier som kan bli långvariga, vilket negativt påverkar deras kortsiktiga tillväxtutsikter, enligt forskning från sex källor. Ekonomier som är starkt beroende av oljeimport i Afrika och Asien finner det allt svårare att få tillgång till leveranser, även till höjda priser, enligt forskningen. Delar av Mellanöstern, Afrika, Asien-Stillahavsregionen och Latinamerika står inför högre livsmedels- och gödselpriser och snävare finansiella villkor, med låginkomstländer särskilt utsatta för livsmedelsotillgänglighet, enligt samma forskning.
Senegals statsskuld uppgår till mer än 130 % av den totala årliga ekonomins storlek, vilket premiärminister Sonko skyller på den tidigare regeringen. Denna djupa ekonomiska sårbarhet förvärrar den omedelbara krisen, medan landet skyndar sig att genomföra åtgärder utöver reseförbud för att mildra oljeprisökningen, även om specifika ytterligare åtgärder inte har detaljerats.
För miljoner i Afrika har stigande bränslepriser förvärrat svårigheter, vilket innebär att många i regionen inte kan pendla till jobbet eller ha råd med en måltid, enligt Aftonbladet. Andra afrikanska länder hanterar oljeprisökningen genom att minska bränsleavgifter, ransonera el, späda ut bensin och skicka anställda på ledighet, enligt forskning från sex källor.
Blockaden har lett till en global oljebrist, som hårt drabbar Gulf-beroende asiatiska länder, med Filippinerna som infört fyradagars arbetsveckor för att spara bränsle och Indonesien som söker sätt att undvika att bränna igenom reserver som bara räcker i veckor, enligt forskning från två källor. Stora energiimportörer i Asien och Europa bär tyngsta bördan av högre bränsle- och insatskostnader, enligt forskning från sex källor.
Kina, världens största köpare av olja, känner av påfrestningen men befinner sig i en bättre position än sina grannar på grund av år av statskonst som förberett det för en global energikris, enligt forskning från två källor. Kina använder uppskattningsvis 15 till 16 miljoner fat olja dagligen, främst för sitt massiva transportnät, med mycket av det från utlandet, enligt olika marknadsanalytiker. Gulf-länderna är en viktig källa till olja för Kina, med fat från Saudiarabien och Iran som står för över 10 % av dess import vardera, enligt US Energy Information Administration (EIA).
Det mesta av Kinas importerade råolja kommer från Iran och Mellanöstern via Sydkinesiska havet, använd som bränsle för fabriker och transporter främst i södra Kina, enligt forskning från två källor. Norra Kina drivs huvudsakligen av inhemskt producerad olja och pipelineimport från Ryssland, som inte störs av kriget i Mellanöstern, noterar forskningen. Rysk olja står för nästan en femtedel av Kinas energiimport, vilket gör Moskva klart Pekings största oljeleverantör, trots sanktioner från USA och Europa, enligt samma forskning.
Kol är den dominerande kraftkällan för det mesta av Kinas el, tillgänglig i överflöd lokalt, där Kina är världens största kolproducent och står för över hälften av den globala produktionen, enligt forskning från två källor.
Den effektiva stängningen av Hormuzsundet har lett till en begränsning av gödseltillgången, med uppskattningsvis 30 % av denna viktiga jordbruksinsats som går genom Gulfen, enligt forskning från sex källor. International Rescue Committee beskrev gödseltillgångsbegränsningen som en tidsinställd bomb för livsmedelssäkerhet, särskilt för Östafrika.
Globala energimarknader beroende av importerade fossila bränslen är utlämnade till globala råvarumarknader på grund av Mellanösternkrisen, där alla länder står inför indirekta hot om högre kostnader från snävare fossila bränslemarknader och förhöjda geopolitiska riskpremier, enligt forskning från sex källor. Sam Reynolds, forskningsledare för LNG/gas i Asien, noterade i ett pressmeddelande att exponering för globala råvarumarknader innebär en ständig risk för störningar, och förnybar energi erbjuder ett strategiskt skydd mot denna typ av råvarumarknadsvolatilitet.
Alla vägar leder till högre priser och långsammare tillväxt på grund av kriget, med utfall beroende på konfliktens varaktighet, spridning och skador på infrastruktur och leveranskedjor, enligt forskning från sex källor. Långvarig eskalering kan få energiprisstötar att spilla över i kärnekonomiska indikatorer som inflation, räntor, handelsbalanser och BNP-tillväxt, vilket kan spåra ur finans- och penningpolitiska mål, enligt forskningen.
Viktiga okända faktorer kvarstår, inklusive hur länge Hormuzsundet förväntas förbli effektivt stängt och vilka villkor som krävs för återöppning. Det exakta nuvarande oljepriset per fat och dess jämförelse med före-krigsprognoser i olika länder är också ospecificerat, vilket komplicerar återhämtningsprognoser.