Säsongen var dominant, med Inter som slutade 12 poäng före tvåan Napoli, medan AC Milan låg 15 och Juventus 17 poäng efter. Enligt Serie A-statistik gjorde Inter 82 mål i ligan, det enda laget som översteg 60, och höll nollan 17 gånger, en bedrift som endast Como matchade. Marcus Thuram gav Inter ledningen strax före paus genom att förvalta en passning från Piotr Zielinski.
Efter pausen utökade Henrikh Mkhitaryan ledningen genom att avsluta ett anfall med inhopparen Lautaro Martínez, vilket utlöste vilda firanden. Matchrapporter noterade att Nicolò Barella tidigare hade träffat ribban i den 25:e minuten. Inters truppdjup hyllades av Gazzetta dello Sport som avgörande för framgången.
San Siro kokar. Inter förnedrar sina rivaler med sin överlägsenhet.
Klubbkällor bekräftade att Lautaro Martínez, ligans bästa målskytt, missade 10 starter på grund av en vadskada men ändå bidrog med viktiga mål från bänken. Denzel Dumfries var enligt klubben borta i tre månader efter en fotledsoperation, medan Hakan Calhanoglu begränsades till endast 22 ligamatcher på grund av skadeproblem. Trots dessa utmaningar behöll Inter sin stabilitet.
Tränaren Cristian Chivu, en före detta Inter-försvarare, utsågs förra sommaren att ersätta Simone Inzaghi, enligt italienska medierapporter. Samma rapporter indikerade att klubben initialt siktade på Cesc Fàbregas, men spanjoren valde att stanna i Como. Biografiska uppgifter visar att Chivu endast hade en tidigare seniortränarroll i Parma; dock spelade han i sju år som spelare i Inter och tränade senare klubbens ungdomslag.
Hans framtid efter denna säsong är fortfarande obekräftad. Inters Champions League-kampanj beskrevs inte i tillgängliga rapporter. Samtidigt förblev kampen om Champions League-kvalificering jämn, med ligaprognoser som indikerade att Napoli, AC Milan, Juventus, Como och Roma fortfarande var med i striden.