Frakturer på grund av fall och osteoporos är ett stort hälsoproblem som blir vanligare med åldern. Hälften av kvinnor över 50 får en fraktur, där höftfrakturer är den allvarligaste typen och ungefär en fjärdedel av patienterna dör inom ett år. Sverige har hög frakturrisk bland äldre, vilket förväntas öka med en åldrande befolkning.
Forskare publicerade en studie som undersökte långtidseffekterna av fallprevention och riktad medicinering. Den inkluderade kvinnor i åldern 70–100 år och följde 434 i Vislanda från 2002–2004, jämfört med dubbelt så många i angränsande kommuner. Alla i behandlingsgruppen fick råd om livsstilsvanor, träningsinstruktioner och information om fallrisk.
Det anmärkningsvärda var att vi fokuserade på fysisk träning bland kvinnorna med högst höftfrakturrisk, och inte enbart på medicinering mot osteoporos som annars är vanligt.
De med högst risk fick även hem- och gruppträning med fokus på fysisk aktivitet, styrka och balans, samt åtgärder för att minska fallrisk i hemmet. Alla erbjöds benmätning, och högriskfall kombinerade träning med osteoporosmedicinering, kalcium med vitamin D och ibland bisfosfonat. ' Uppföljningar visade att deltagarna tränade mer hemma och förbättrade sin förmåga att resa sig från sittande.
Albertsson tillade: 'Uppresningsförmåga är en mycket viktig markör. ' Denna förmåga har stark koppling till överlevnad och framtida hälsa. Efter 20 år var upprepade frakturer 23 procent lägre i behandlingsgruppen.
Uppresningsförmåga är en mycket viktig markör. Vid 10 års uppföljning ser vi att det skiljer drygt 4 år i livslängd mellan dem som klarar att resa sig från en stol fem gånger (utan att hjälpa till med armarna) och dem som inte gör det.
Opubliserade resultat visar att den årliga frakturrisken också tydligt minskade. Forskare noterade att höftfrakturer och livslängd verkade förbättras något, men dessa skillnader var osäkra och inte statistiskt signifikanta.