En hällristning som varit gömd i 200 år har återfunnits i Tanum, Sverige, vilket är det största fyndet på världsarvsplatsen på över 30 år, enligt Aftonbladet. Återupptäckten gjordes med hjälp av en 200 år gammal skiss av Carl Georg Brunius, rapporterar tidningen.
Ristningen ligger mitt i en skogsväg, enligt Aftonbladet som citerade Hans Lundenmark, antikvarie på Vitlycke museum, som beskrev dess olyckliga placering. Den återfunna ristningen består av minst tio skepp, sex djur, tre fotavtryck och ett antal skålgropar, sade Lundenmark.
Tyvärr ligger den mitt i en skogsväg.
Planerna för ristningen inkluderar rengöring, undersökning och skanning innan den täcks igen, enligt Aftonbladet. Lundenmark förklarade att ristningen kommer att skyddas och begravas, ett beslut han beskrev som kanske sorgligt men nödvändigt för att bevara den för framtida generationer, med tanke på överflödet av fina hällristningar i området.
Tanum har över 600 kända hällristningar, enligt Aftonbladet. En annan ristning avbildad av Brunius, med minst 200 enskilda figurer, är fortfarande försvunnen trots flera sökförsök. Lundenmark noterade att beskrivningar från tidigt 1900-tal nämner sökningar, och nyligen har försök gjorts, men den stora ristningen har på något sätt försvunnit ur det kollektiva minnet.
Den här hällristningen är ju avbildad tidigare, men hade tappats bort kan man säga. Teckningarna finns på ett arkiv i Stockholm, som opublicerade manuskript bara.
Den kommer att skyddas och begravas och det kan ju låta lite tråkigt. Samtidigt är vi lite bortskämda med fina hällristningar, så den här skickar vi vidare till framtida generationer.
Det finns beskrivningar från början på 1900-talet om att man har letat. Och nu har vi gjort några försök de senaste veckorna.
Det är jättekonstigt eftersom den är så pass stor. Men den har på något sätt försvunnit ur det kollektiva minnet.