En kaskelot har strandat på Østhasselstranda i Norge, med en osäker dödsorsak. Valen uppskattas vara 15 meter lång och väga cirka 40-50 ton, vilket har dragit betydande allmän uppmärksamhet. Kommunen var tvungen att stänga en närliggande väg på grund av tung trafik av människor som ville se kaskeloten. Undersökningar av experter från Farsund kommun visar att magen på den strandade kaskeloten var helt tom, och inga främmande föremål hittades i valens buk. Kommunen drar slutsatsen att den unga hanliga kaskeloten svalt ihjäl, troligen eftersom den inte hittade mat att äta i Nordsjön. Dock utesluter valforskaren Audun Rikardsen inte att kaskeloten på Lista kan ha dött naturligt av ålderdom, oberoende av valarna i Danmark, vilket skapar en motsägelse i förståelsen av denna strandnings orsak.
Denna incident är en del av ett bredare mönster, då minst tio kaskeloter har strandat i Danmark, Storbritannien och Norge under den senaste månaden. Valforskaren Audun Rikardsen säger att strandning kan inträffa om valar befinner sig på mycket djupt vatten och sedan utsätts för höga ljud, som från militära operationer eller seismisk aktivitet relaterad till petroleumverksamhet. Valar kan förlora sin förmåga att orientera sig om de kommer in i vatten som är för grunt. Vid den här tiden på året kan valar samlas och fungera som en flock, men de går sällan in i Skagerrak, vilket gör dessa strandningar särskilt ovanliga.
De motsägelsefulla förklaringarna för kaskelotens död återspeglar bredare osäkerheter inom marinvetenskap. Undersökningar av experter från Farsund kommun visar att magen på den strandade kaskeloten var helt tom, och inga främmande föremål hittades i valens buk. Kommunen drar slutsatsen att den unga hanliga kaskeloten svalt ihjäl, troligen eftersom den inte hittade mat att äta i Nordsjön. Ändå hävdar Audun Rikardsen att naturliga orsaker som ålderdom kan vara oberoende av andra strandningar, vilket antyder att detta kanske inte är en del av ett större miljömönster kopplat till buller eller toxiner.
Det kan vara militära operationer eller seismik relaterad till petroleumverksamhet. Om de då får panik och simmar för snabbt till ytan kan de få bubblor i blodkärlen. Då kommer de att få dykarsjuka och kan dö.
Logistiska utmaningar står nu inför myndigheter som hanterar den massiva kadavret. Kommunen överväger att bogsera ut valen och sänka den i havet eller begrava den på plats. Grunt hav i området kan göra det svårt att bogsera ut valen igen.
I en separat incident hittades en späckhuggare (orca) död utanför Haugesund med sin svans insnärjd i fiskeredskap, vilket gör drunkning till den troligaste dödsorsaken. Späckhuggaren är den yngre brodern till Elida, som dog i Sognefjorden 2021, och Elida hade de högsta nivåerna av miljögifter någonsin registrerade i en norsk späckhuggare. Späckhuggaren kommer att undersökas för att se om den dog av samma orsak som sin äldre syster.
Miljögiftsrisker utgör ett betydande hot mot späckhuggare, som anses vara världens mest förorenade djur eftersom de är högst upp i den marina näringskedjan. Professor Audun Rikardsen har uppgett att höga nivåer av miljögifter kan leda till att späckhuggare inte kan fortplanta sig och att ämnena kan ackumuleras i hjärnan. Den pågående undersökningen av späckhuggaren kommer att hjälpa till att avgöra om toxiner bidrog till dess död, liknande dess syster Elida.
Vi vet att ljud kan skrämma valar, och kanske skrämma dem in på stora områden med grunt vatten. Då kan de få problem att orientera sig.
Samtidigt har räddningspersonal övergett hoppet för en knölval som strandat utanför Tysklands Östersjökust och förväntar sig att den kommer att dö. Knölvalen fastnade igen på tisdagen efter att ha simmat in i en vik på den lilla ön Poel, nära Wismar, och andas med mycket oregelbundna intervall och visar minimal aktivitet. Knölvalen är 12-15 meter lång och sågs först simma i regionen den 3 mars, men det är inte klart varför den simmade in i Östersjön, som är långt från dess naturliga habitat.
Räddningsförsök har gjorts, men prognosen förblir dyster. Förra veckan befriades knölvalen från grundare vatten vid Timmendorfer Strand med hjälp av en grävmaskin, men den strandade igen kort efteråt. Knölvalens ovanliga närvaro i Östersjön väcker frågor om dess migration eller födosöksmönster, eftersom vissa experter säger att den kan ha tappat bort sig när den simmade efter ett stim sill eller under migration.
Möjliga förklaringar för knölvalens inträde i Östersjön förblir spekulativa. Vissa experter säger att knölvalen kan ha tappat bort sig när den simmade efter ett stim sill eller under migration, men den exakta anledningen är okänd. Östersjön är långt från dess naturliga habitat, vilket gör denna strandning särskilt ovanlig och oroande för marinbiologer. Denna incident lägger till serien av strandningar över norra Europa, vilket antyder bredare ekologiska störningar.
Under loppet av 50 till 100 år uppskattar vi att ungefär hälften av världens späckhuggarbestånd har dött ut på grund av miljögifter.
Vetenskapliga insikter om valbeteende och strandningsrisker ger sammanhang för dessa händelser. Valar kan förlora sin förmåga att orientera sig om de kommer in i vatten som är för grunt, vilket kan förklara vissa strandningar. Vid den här tiden på året kan valar samlas och fungera som en flock, men de går sällan in i Skagerrak, vilket indikerar att senaste rörelser är onormala.
Flera viktiga okända faktorer kvarstår gällande dessa strandningar. Den exakta orsaken till de senaste strandningarna av minst tio kaskeloter i Danmark, Storbritannien och Norge är oklar, med teorier som sträcker sig från bullerföroreningar till naturliga orsaker. Varför knölvalen simmade in i Östersjön, långt från dess naturliga habitat, är också okänt, även om experter spekulerar att den kan ha följt sill eller migrerat.
Ytterligare okända faktorer involverar pågående undersökningar och avyttringsbeslut. Kommer miljögifter att hittas i späckhuggaren, och bidrog de till dess död? Vilken slutlig avyttringsmetod kommer att väljas för kaskeloten på Lista, och när kommer den att genomföras?
De flera valdödena över norra Europa belyser betydande hot mot marina ekosystem. Från svält och fiskeredskapsinsnärjning till miljögifter och habitatstörningar understryker dessa incidenter stora marina däggdjurs sårbarhet.