Delfinkadavret kom i land på Newgale-stranden i slutet av februari, med sälar som rör sig över havet mellan södra Wales och Devon- och Cornwall-kusterna som huvudmisstänkta. Denna incident är en del av ett bredare mönster av sälattacker över brittiska och irländska vatten. Tidigare i januari observerade vittnen en gråsäl som höll en vanlig delfin i sina käftar i Irländska sjön utanför Dublin, och Devon-vatten såg två liknande incidenter innan året var slut. Sälar som uppvisar samma beteende har också dykt upp över Nordsjön så långt som till den tyska kusten.
Över de brittiska öarna har forskare rapporterat kopplat 20 namngivna individer till denna typ av attack, var och en identifierad genom unika ärr i ansiktet. Oro bland forskare är att denna jaktteknik inte stannar inom dessa individer utan sprider sig. Dessa 20 djur representerar nästan säkert en bråkdel av det totala antalet, med Dr Izzy Langley från University of St Andrews som beskriver den dokumenterade siffran som en stor underskattning.
Historiskt sett har Storbritanniens gråsälspopulation återhämtat sig från cirka 500 i början av 1900-talet till runt 120 000. Forskare spårar rötterna till delfinpredation till kannibalism, med beteendet först observerat i kanadensiska vatten 1992, utanför Nova Scotia-kusten. Hanliga sälar konkurrerar hårt om honor mellan september och januari, utan mat under hela perioden, och studier tyder på att vissa sälar började rikta in sig på ungar som en näringskälla, rev sönder fettet under huden och gick vidare utan att konsumera resten. Skotska forskare som övervakat beteendet under tio år sägs ha registrerat att graden av gråsälskannibalism fördubblades och mer därtill mellan 2015 och 2016.
Sälar är ingen match för delfiner i öppet vatten, eftersom delfiner är betydligt snabbare, vilket väcker frågor om hur sälar framgångsrikt överfaller dem. Det specifika beviset eller metodiken som ledde marina utredare till att entydigt tillskriva delfinens död till en gråsälattack förblir oklar, liksom det totala antalet gråsälar som uppskattas delta i detta jaktbeteende över de brittiska öarna och Nordsjön. Omedelbara ekologiska eller bevarande konsekvenser från denna spridande jaktteknik är ännu inte kända, och det är osäkert om myndigheter har pågående åtgärder eller planer för att övervaka eller mildra dessa attacker.