Strategin presenterar ett integrerat ramverk för skogsbrandsriskhantering genom hela riskcykeln, som innehåller både initiativ som Europeiska kommissionen kommer att driva och förslag på åtgärder. Detta sker mot en bakgrund av ökande hot, eftersom skogsbränder har blivit fler, större och mer intensiva i Europa. År 2025 upplevde Europa sin värsta brandsäsong sedan mätningarna började, med över en miljon hektar bränd mark.
Den ökade risken är kopplad till klimatförändringar och andra underliggande faktorer, som förväntas förvärra hotet i framtiden. Erfarenheter från de senaste åren visar att bränder inte stannar vid nationella gränser, vilket har lett till upprepade aktiveringar av EU:s civilskyddsmekanism och rescEU, den europeiska krisreserven, för att stödja drabbade medlemsländer. Även om ansvaret för skogsbrandshantering i grunden ligger hos medlemsländerna, visar utvecklingen att ett mer samordnat europeiskt tillvägagångssätt behövs.
En fallstudie från Sverige illustrerar utmaningarna: sommaren 2018 drabbades Sverige och Värmland svårt av skogsbränder, vilket fick Sverige att aktivera EU:s civilskyddsmekanism för att få internationellt stöd från flera europeiska länder i brandbekämpningsinsatserna. Skogsbränderna hade betydande ekonomiska och ekologiska konsekvenser i Värmland, där skogsägare led stora förluster när värdefull skog skadades eller förstördes, vilket påverkade både timmervärdet och framtida avkastning. Räddningstjänsten var under hård press under en lång period av intensiva insatser, och en dödlig olycka inträffade i samband med brandbekämpningsarbetet.
Enligt rapporten 'Skogsbränderna sommaren 2018 (SOU 2019:7)' kan bränder förändra livsmiljöer för både djur och växter, vilket i sin tur påverkar ekosystemets funktion och återhämtning över tid. Sedan sommaren 2018 har Sverige skonats från stora skogsbränder, till stor del på grund av mer gynnsamma väderförhållanden och stärkta beredskapsinsatser.