Artikel 7 i EU:s Lissabonfördrag fastställer att en majoritet i EU-kommissionen, EU-parlamentet eller bland medlemsstaterna kan inleda en särskild procedur när en medlemsstat anses underminera grundläggande EU-värderingar såsom respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatens principer och respekt för mänskliga rättigheter, inklusive rättigheterna för personer som tillhör minoriteter. Artikel 7-proceduren sker i flera steg där utredningar och rekommendationer blandas med formella beslut. Om det når punkten där man vill fastställa att ett EU-land faktiskt underminerar värderingarna måste alla andra EU-länder rösta för.
Alla sanktioner som sedan kan införas—till exempel att tillfälligt avstänga landets rösträtt i EU-sammanhang—måste också ske med enhällighet. Hittills har artikel 7-procedurer endast inletts mot Polen (2017–24) och Ungern (sedan 2018). Ingen av artikel 7-procedurerna mot Polen eller Ungern har ens nått en omröstning om huruvida det finns en tydlig risk att värderingarna undermineras.
Viktiga okända faktorer kvarstår gällande utlösande faktorer och aktuell status för dessa procedurer. Mekanismens utformning återspeglar EU:s åtagande att upprätthålla kärnprinciper samtidigt som man respekterar medlemsstaters suveränitet. Experter noterar att de höga trösklarna för åtgärder gör artikel 7 till ett sista utvägsverktyg, som främst fungerar som ett politiskt avskräckningsmedel snarare än en praktisk verkställighetsåtgärd.
Pågående debatter inom EU-institutionerna fortsätter att forma hur artikel 7 tillämpas i fall som rör rättsstatens principer.