Patent- och marknadsöverdomstolen slog på tisdagen fast att en kreditgivares rätt att ensidigt höja beloppet på en förseningsavgift stred mot 3 § lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Förbudet gäller avtal som inte har förhandlats individuellt och som ingåtts före den 1 mars 2025. Domstolen fann dock inte att det i sig var olagligt att ta ut en förseningsavgift enligt den paragrafen.
Målet härrör från en talan från Konsumentombudsmannen 2020 mot en kreditgivare vars standardavtal gav rätt att ta ut en förseningsavgift utöver dröjsmålsränta, där avgiftsbeloppet kunde justeras när som helst. Domstolen avstod från att pröva villkoren enligt konsumentkreditlagen, som för avtal efter mars 2025 förbjuder annan ersättning utöver dröjsmålsränta. Till skillnad från underinstansen godtog överdomstolen att en klausul om förseningsavgift kunde ingå i avtal före 2025, men den ensidiga höjningsrätten ansågs oskälig.
Domen kan överklagas. En ledamot i domstolen var skiljaktig, men skälen angavs inte närmare. De specifika förseningsavgiftsbelopp som var aktuella har inte offentliggjorts, och det är oklart hur många konsumenter som berörs eller om kreditgivaren kommer att överklaga.
