Tjernobylolyckan inträffade den 26 april 1986 i reaktor 4 vid kärnkraftverket nära Pripjat i Ukraina, då en del av Sovjetunionen. Det radioaktiva utsläppet var hundratals gånger större än atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, enligt stora medier.
Olyckan orsakades av en kombination av mänskliga fel och en bristfällig reaktorkonstruktion (RBMK), enligt stora medier. Operatörerna stängde av nästan alla säkerhetsfunktioner innan de genomförde ett nödavstängningstest, som var avsett att kontrollera om reaktorn kunde fungera i 40-45 sekunder utan ström. Enligt Metro - Main beskrev den tidigare kärningengören Vince Zabielski att det, till skillnad från västerländska reaktorer, inte fanns någon inneslutningsstruktur för att begränsa utsläppet.
Till skillnad från västerländska reaktorer fanns det ingen inneslutningsstruktur för att begränsa utsläppet. Dess omfattning, allvarlighetsgrad och bestående inverkan skiljer den från alla andra kärnkraftsolyckor. Som ett villkor för inträde i EU var alla länder som använde RBMK-konstruktionen tvungna att permanent upphöra med driften.
Två anställda på verket dödades inom några timmar efter härdsmältan, och 28 personer dog av strålningsförgiftning, inklusive brandmän. Tusentals eller möjligen miljoner har dött av strålningsrelaterade sjukdomar, enligt stora medier. Det exakta antalet dödsfall som kan tillskrivas katastrofen är fortfarande okänt.
Sovjetunionen undertryckte initialt information om olyckan, enligt stora medier. Den sovjetiska nyhetsbyrån Tass bekräftade att en reaktor hade havererat i Tjernobyl två dagar efter olyckan, efter att förhöjd radioaktivitet upptäckts vid Forsmarks kärnkraftverk i Sverige. Radioaktivt nedfall upptäcktes över norra och centrala Europa.
KGB och Stasi förde detaljerade register över katastrofen, men endast höga tjänstemän hade tillgång till dem, enligt stora medier. Brandmän arbetade hela natten utan adekvat skyddsutrustning, enligt stora medier.