Enligt Azerbaijans utrikesministerium träffade iranska drönare exklaven Nakhchivan torsdagen den 5 mars 2026. Azerbaijans utrikesministerium uppgav att attacken orsakade civila skador, med Azerbaijans åklagarmyndighet som rapporterade att fyra personer skadades, även om vissa stora mediekällor anger att två personer skadades, vilket skapar en skillnad i skadesiffrorna. Azerbaijans utrikesministerium rapporterade också att drönarattacken skadade infrastruktur, inklusive en flygplatsbyggnad, och att en drönare föll nära en skola i Nakhchivan.
Azerbaijan anklagade Iran för att ha genomfört drönarattacken, men Irans väpnade styrkor förnekade inblandning, vilket skapade förutsättningar för en diplomatisk konfrontation. ' Han instruerade militären att förbereda hämndåtgärder, och Azerbaijans försvarsministerium lovade ett 'oemotsvarat' svar på attacken. ' I ett snabbt diplomatiskt drag rapporterar azerbajdzjanska medier att utrikesminister Ceyhun Bayramov beordrade evakueringen av Azerbaijans ambassad i Teheran och konsulat i Tabriz.
USA:s utrikesdepartement rådde amerikanska tjänstemän att undvika resor till Azerbaijans exklav och erbjöd hjälp till amerikanska medborgare som önskade lämna landet. Inrikes suspenderade Azerbaijans ministerråd lastbilstrafik vid gränsen med Iran. Incidenten är kopplad till bredare Mellanösternspänningar, med rapporter om att Iran riktar sig mot andra länder som Saudiarabien och Kuwait, och det fanns rapporter om amerikansk-israeliska attacker mot Iran.
Attacken ledde till flyginställningar och evakueringar, inklusive norska idrottare som lämnade på grund av säkerhetsbekymmer. Vissa stora mediekällor rapporterar att fyra drönare avfyrades i attacken, med en ur funktion, men det exakta antalet inblandade drönare är osäkert. Det finns också osäkerhet över om attacken var avsiktlig eller en olycka, en viktig okänd faktor som komplicerar krisen.
Omfattningen av skadorna och långsiktiga effekter på Nakhchivans infrastruktur bedöms fortfarande. Konflikten kring skadesiffrorna belyser krigets dimma, med Azerbaijans åklagarmyndighet som insisterar på fyra skadade medan vissa medier anger två. Likaså är meningsskiljaktigheten kring Irans inblandning tydlig: Azerbaijans utrikesministerium anklagar Iran, men Irans väpnade styrkor förnekar det bestämt.
Denna motsättning har eskalerat spänningarna, med Azerbaijan som kallat in Irans ambassadör och dragit tillbaka diplomatisk personal. Regionala aktörer följer noggrant, eftersom incidenten kan destabilisera ett redan volatilt område. Turkiet, en nyckellallierad till Azerbaijan, har fördömt attackerna, medan USA har utfärdat reseråd, vilket indikerar internationell oro.
Azerbaijans svar inkluderar militär beredskap och ekonomiska åtgärder som gränsstängningar, vilket återspeglar en mångfacetterad strategi. President Aliyevs starka retorik och försvarsministeriets löfte om ett 'oemotsvarat' svar tyder på en risk för eskalering. Evakueringen av diplomatiska beskickningar signalerar ett allvarligt sammanbrott i relationerna, möjligen ledande till ett långvarigt dödläge.
Internationella reaktioner kan påverka utgången, med USA och Turkiet som sannolikt kommer att spela roller i medling eller stöd. Osäkerheten kring attackens avsikt – om den var avsiktlig eller oavsiktlig – tillför komplexitet, eftersom en oavsiktlig attack kan möjliggöra deeskalering, medan en avsiktlig kan motivera hård hämnd. Antalet inblandade drönare och omfattningen av skadorna utreds fortfarande, med varierande rapporter.
När Azerbaijan väger sina alternativ är risken för felbedömning hög, med tanke på den volatila regionala kontexten. Krisen har redan stört resor och handel, vilket påverkat civila och internationella intressen. Slutligen representerar drönarattacken på Nakhchivan ett kritiskt test för azerbajdzjansk-iranska relationer och regional stabilitet, med utfall som kan omforma diplomatiska och militära allianser i området.
Situationen förblir flytande, med båda sidor fast i sina positioner och ingen omedelbar lösning i sikte.