NASA:s Artemis II-uppdrag avslutades framgångsrikt med att Orion-farkosten landade i Stilla havet den 10 april 2026. Landningen skedde i Stilla havet utanför Kaliforniens kust, specifikt nära San Diego. Efter landningen hämtades astronauterna av ett gemensamt NASA-amerikanskt militärteam och transporterades till USS John P. Murtha för medicinska kontroller.
Artemis II-besättningen bestod av NASA-astronauterna Reid Wiseman, Victor Glover och Christina Koch, samt Canadian Space Agency-astronauten Jeremy Hansen. Uppdraget varade nästan 10 dagar, inkluderade en månflygning och satte rekord för den längsta bemannade rymdfärden från jorden. Besättningen reste längre från jorden än några tidigare människor, och överträffade Apollo 13-rekordet. Enligt större medierapporter blev Victor Glover den första svarta astronauten att nå djuprymden, Christina Koch den första kvinnan och Jeremy Hansen den första kanadensaren, vilket markerar en milstolpe i mångfalden inom rymdutforskning.
Den mest kritiska delen av uppdraget är när farkosten återinträder i jordens atmosfär.
Återinträdet innebar betydande utmaningar, med större medierapporter som indikerade hastigheter upp till cirka 24 000 mph (38 625 km/h) och temperaturer upp till 2 760°C. Ett kommunikationsavbrott inträffade under återinträdet på grund av plasma, enligt flera källor. Värmeskölden var en kritisk komponent, med oro på grund av skador i ett tidigare testflygning, men den presterade bra under återinträdet, och NASA ändrade återinträdesbanan för att minska värmesköldrisker, som rapporterats av större medier. Det finns dock en avvikelse i rapporterade återinträdestemperaturer, med vissa källor som anger upp till 1 600°C, medan andra nämner 2 760°C, vilket påverkar förståelsen av tekniska utmaningar och värmesköldprestanda. Dessutom är allvarligheten i tidigare värmesköldskador omtvistad, med vissa rapporter som beskriver omfattande skador med smälta bultar i en tidigare testflygning, medan andra noterar att den var punkterad och skrapad utan att nämna smälta bultar, vilket påverkar allmänhetens uppfattning av säkerhetsfrågor.
Specifika tekniska problem eller avvikelser som uppstod under Artemis II-uppdraget har inte offentliggjorts, och det är oklart exakt hur NASA ändrade återinträdesbanan för att minska värmesköldrisker, inklusive de specifika beräkningarna eller justeringarna som gjordes. Enligt Sveriges Radio Nyheter beskrev Linn Bolt-Christmas återinträdet som den mest kritiska delen av uppdraget, och hon noterade att om farkosten lyckas återinträda i jordens atmosfär kommer hela uppdraget att vara en total framgång, vilket understryker denna fas betydelse.
Om farkosten lyckas återinträda i jordens atmosfär kommer hela uppdraget att vara en total framgång.
Under uppdraget namngav besättningen en krater efter befälhavare Reid Wisemans avlidna fru, som bekräftats av flera rapporter. Enligt forskningskällor förlorade besättningen kontakten med jorden i 40 minuter när de reste bakom månen, och astronauterna bevittnade en total solförmörkelse när månen blockerade solens ljus. Enligt www.bbc.com beskrev Christina Koch glädjen av att återupprätta kommunikation genom att säga att det var fantastiskt att höra jorden igen, och Reid Wiseman noterade att de såg syner som ingen människa någonsin sett, inte ens Apollo, vilket var fantastiskt för dem. Jeremy Hansen beskrev att han bad om att namnge två kratrar som observerats på månen: en kallad Integrity och en för att hedra Wisemans avlidna fru Carroll, vilket gav uppdraget en personlig prägel.
Efter landningen hämtades astronauterna av ett gemensamt NASA-amerikanskt militärteam och transporterades till USS John P. Murtha för medicinska kontroller, med detaljerade resultat från dessa kontroller och eventuella långsiktiga hälsoeffekter från djuprymdsresor som ännu inte släppts. Enligt president Trump talade han med Orion-teamet och gratulerade dem, och astronauterna återvände till NASAs Johnson Space Center i Houston för en presskonferens den 11 april 2026, som bekräftats av officiella källor.
Det är fantastiskt att höra jorden igen.
Uppdraget är en språngbräda mot framtida månlandningar och Mars-utforskning, och enligt officiella källor är Artemis II det första bemannade uppdraget i Artemis-programmet. Den nuvarande statusen och tidslinjen för nästa Artemis-uppdrag, som Artemis III månlandning, och hur lärdomar från Artemis II har påverkat dessa planer, är inte fullt ut detaljerade. Enligt experter finns en rymdkappladdningsdynamik med Kina som påverkar månutforskningsplaner, vilket lägger till geopolitisk kontext till uppdragets betydelse.
Justeringar av återinträdesbanan involverade tekniska detaljer som inte fullt ut offentliggjorts, och resultat från medicinska kontroller efter uppdraget och hälsoeffekter granskas fortfarande av NASA. Framtida Artemis-uppdragstidslinjer och påverkan bedöms fortfarande, med de exakta kostnaderna för Artemis II-uppdraget och hur de jämförs med initiala budgetar eller andra rymdprogram som inte är offentligt tillgängliga, vilket lämnar ekonomiska aspekter oklara. Uppdragets framgång ger värdefull data för kommande Artemis-uppdrag, inklusive Artemis III, som syftar till att landa astronauter på månens yta. NASA-tjänstemän har betonat att Artemis II:s prestationer inom djuprymdsresor och besättningssäkerhet kommer att informera designen och utförandet av framtida uppdrag, även om specifika justeringar baserade på detta uppdrags resultat fortfarande analyseras. Internationellt samarbete, särskilt med Canadian Space Agency genom Jeremy Hansens deltagande, belyser den globala ansträngningen inom månutforskning, med potentiella konsekvenser för partnerskap i framtida uppdrag till månen och bortom.
Vi såg syner som ingen människa någonsin sett, inte ens Apollo, och det var fantastiskt för oss.
Jag ber om att namnge två kratrar vi observerade på månen: en kallad Integrity och en för att hedra Wisemans avlidna fru Carroll.