Artemis II-besättningen bestod av NASA-astronauterna Reid Wiseman, Victor Glover, Christina Koch och Canadian Space Agency-astronauten Jeremy Hansen. Deras uppdrag varade ungefär 10 dagar, under vilka de utförde en serie operationer runt månen. Efter nedslaget hämtades astronauterna upp av ett kombinerat NASA och amerikanskt militärt team och transporterades till USS John P. Murtha för inledande medicinska kontroller, enligt officiella källor. Astronauterna återvände till NASAs Johnson Space Center i Houston den 11 april 2026 för en presskonferens, där de reflekterade över sin historiska resa.
Artemis II-besättningen reste längre från jorden än några människor tidigare, vilket satte ett nytt distansrekord. Farkosten nådde ett maximalt avstånd på 252 756 miles (406 771 km) från jorden, vilket överträffade Apollo 13-rekordet på 248 655 miles (400 000 km). Under sin bana flög besättningen runt månens baksida och blev de första människorna att se vissa delar av dess yta.
Den mest kritiska delen av resan är när rymdfarkosten återinträder i jordens atmosfär.
Orion-kapseln använde ett värmeskydd för att skydda besättningen under återinträdet i jordens atmosfär, enligt flera medierapporter. Artemis II-besättningen upplevde ett kommunikationsavbrott under återinträdet på grund av plasmauppbyggnad, som rapporterats av stora medier. Enligt Sveriges Radio Nyheter beskrev Linn Bolt-Christmas återinträdet som den mest kritiska delen av resan och noterade att att klara återinträdet skulle göra hela uppdraget till en total framgång.
Personliga stunder och besättningsaktiviteter under uppdraget inkluderade att Artemis II-besättningen namngav en krater efter befälhavare Reid Wisemans avlidna fru, Carroll Taylor Wiseman. Besättningen delade lönnsyror som Jeremy Hansen tagit med under uppdraget, enligt flera medierapporter. Efter upphämtningen gick Artemis II-besättningen över däcket på upphämtningsfartyget och vägrade rullstolar, som rapporterats av stora medier.
Om de klarar återinträdet är hela uppdraget en total succé.
Vetenskapliga observationer och dokumentationsmetoder var en nyckelkomponent i uppdraget. Artemis II-besättningen bevittnade en total solförmörkelse när månen blockerade dess ljus, enligt forskningskällor. De tog bilder med digitalkameror och gjorde skisser och ljudbeskrivningar av månens yta, som rapporterats av forskningskällor. Besättningens utrustning inkluderade två professionella digitala SLR-kameror, varav en var utrustad med en vidvinkellins, enligt samma källor.
Kommunikationer förlorades tillfälligt under månpassagen, med att Artemis II-besättningen förlorade kontakt med jorden i 40 minuter när de reste bakom månen, enligt forskningskällor.
Mänsklighetens verklighet har utvidgats på grund av Artemis II-uppdraget.
Artemis II är det första bemannade uppdraget i NASAs Artemis-program, enligt officiella källor. Artemis II-uppdraget är en språngbräda mot framtida månlandningar och Marsuppdrag. Nästa fas av Artemis är planerad till 2027 för att testa månlandningsförmågor, enligt stora medierapporter. Under Artemis kommer NASA att skicka astronauter på allt svårare uppdrag för att utforska mer av månen för vetenskapliga upptäckter, ekonomiska fördelar och för att bygga grunden för bemannade uppdrag till Mars, enligt NASA.
Bredare implikationer för månutforskning och rymdkapplöpningsdynamik framträder, med experter som säger att en rymdkapplöpning mellan USA och Kina driver snabb utveckling i månutforskning. Enligt TV4 Nyheterna beskrev Marcus Wandt mänsklighetens verklighet som utvidgad på grund av Artemis II-uppdraget. USA:s president Donald Trump berömde besättningen på en presskonferens och uppgav att hela resan var spektakulär och gjorde hela Amerika stolt, och tillade att de skrev historia. Kanadas premiärminister Mark Carney kallade det en historisk bedrift i ett officiellt uttalande, vilket återspeglar internationellt erkännande.
Vi såg syner som ingen människa någonsin har sett, inte ens Apollo, och det var fantastiskt för oss.
Tekniska okända faktorer och uppdragsavvikelser som kräver ytterligare utredning inkluderar vilka specifika tekniska problem eller avvikelser, om några, som påträffades under Artemis II-uppdraget och som inte har offentliggjorts. NASA har inte släppt detaljerade rapporter om alla aspekter av uppdragets prestanda, vilket lämnar utrymme för framtida analys.
Finansiella och budgetmässiga överväganden för Artemis II förblir oklara, eftersom de exakta kostnaderna för uppdraget och hur de jämförs med initiala budgetuppskattningar inte har offentliggjorts. NASA släpper vanligtvis kostnadsdata efter uppdragsavslutning, men inga siffror är tillgängliga ännu.
Vetenskaplig dataprioritering och analysplaner har ännu inte helt beskrivits, med vad specifik vetenskaplig data eller upptäckter från Artemis II-uppdraget som kommer att prioriteras för analys och publicering fortfarande okänt. NASA-vetenskapsmän kommer sannolikt att fokusera på månobservationer, förmörkelsedata och besättningens hälsomått.
Lärdomar och påverkan på framtida månlandningsuppdrag är kritiska, men hur lärdomarna från Artemis II direkt kommer att påverka designen och tidslinjen för det planerade månlandningsuppdraget 2027 är ännu inte specificerat. NASA-ingenjörer kommer att analysera återinträdesprestanda, kommunikationsavbrott och besättningsaktiviteter för att förfina protokoll.
Astronauters hälsoutvärderingar och långtidseffekter av rymdexponering utvärderas, med detaljerade hälsoutvärderingar av astronauterna efter uppdraget, inklusive eventuella långtidseffekter av djuprymdexponering, ännu inte offentliga. Besättningen genomgick inledande medicinska kontroller på upphämtningsfartyget, men omfattande studier kommer att ta tid.