Uppsala universitet saknar, enligt egna beräkningar, över en miljard kronor för att bedriva den utbildning det strävar efter. Detta finansiella gap härrör från lägre ersättning per student, marknadsanpassade hyror och krav på avkastning. Under 30 år har ersättningen per student vid svenska universitet minskat med ungefär en tredjedel inom alla vetenskapsområden. Uppsala universitets lokala hyror har ökat de senaste åren eftersom Akademiska Hus och andra fastighetsägare behöver anpassa hyror till marknaden och kräver avkastning. Den exakta tidslinjen för när dessa finansiella påfrestningar började och när nedskärningarna kommer att vara fullt genomförda är fortfarande oklar.
För att balansera ekonomin granskas hela verksamheten, inklusive lärarledd tid, laboratorier och kursupplägg. Större föreläsningar och sammanslagna kurser diskuteras som åtgärder som riskerar att försämra kvaliteten. Kurser har slagits samman, fler program studerar tillsammans och utbudet har krympt. Vilka specifika åtgärder Uppsala universitet kommer att implementera för att hantera underskottet är ännu inte detaljerat, och det är okänt hur den svenska regeringen eller högskoleminister Lotta Edholm planerar att svara.
Nedskärningar vid Uppsala universitet har börjat lämna spår i vardagen, med stängda salar, begränsat praktiskt arbete och färre lärare. Vissa lokaler är inte längre öppna som tidigare, och bibliotekets öppettider har begränsats. Campusmiljön har förändrats och känns mindre öppen, särskilt på kvällarna när salarna hålls stängda. En av de största skillnaderna gäller undervisningen: när Emil Björnström började var det främst professorer och doktorander som undervisade på kurserna; idag är det ofta amanuenser (äldre studenter) som undervisar. Konsekvenserna märks inte bara i undervisningen utan också socialt, med mindre lärarledd tid som innebär färre anledningar att vara på campus. Om andra svenska universitet upplever liknande finansiella utmaningar och nedskärningar tas inte upp i den tillgängliga informationen.