En vit makt-musiker begravdes i Fors kyrka i Eskilstuna i december förra året, med två av hans låtar spelade på kyrkorgeln under begravningen, inklusive en med tydliga nazistanknytningar. Den avlidne var en framträdande person inom vit makt-rörelsen, och begravningen drog cirka 300 personer som sörjde hans bortgång. Musikstyckena som framfördes var 'No regrets' av Pitbullfarm och 'Nu drar stormavdelningen ut' av Pluton Svea, båda med tydliga nazistanknytningar.
Obehöriga element komplicerade begravningen ytterligare, då en staty som föreställer Santa Muerte placerades vid kistan utan prästens, kyrkomusikerns eller begravningsbyråns förvetskap. Statyn fördes in först när kyrkan var nästan full, och prästen trodde initialt att det var en Maria-statua, för att sedan upptäcka under slöjan en skalle från en mexikansk dödshelgon som höll en lie. Denna staty, beskriven som en 'skallestaty' med vit makt-anknytningar, placerades vid altaret.
Prästen beskriver samtalet med anhöriga före begravningen som ett helt vanligt sorgesamtal.
Ytterligare olämpliga handlingar inträffade efter att den formella ceremonin avslutats, då musik spelades via mobiltelefon i kyrkan utan överenskommelse med någon av de ansvariga och uppfattades som olämplig av personalen. Ur personalens perspektiv uppger både prästen och kyrkomusikern att titlarna på noterna inte gav en tydlig bild av musikens ideologiska anknytningar. Kyrkan har ägnat sig åt självkritik, erkänt brister och uppgett att elementen under begravningen inte är 'förenliga med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära'.
Kyrkan kritiserar både sig själv och prästen för att begravningen präglades av vit makt-element. Stiftsutredningen visade att prästen kände till den dödes bakgrund och att begravningen inte kunde genomföras på ett 'säkert och tryggt sätt för alla inblandade'. Trots denna kunskap tog den ansvarige inte tillräckliga åtgärder för att säkerställa att ingen del av begravningsceremonin innehöll element kopplade till nazist- eller vit makt-rörelsen.
Musikönskemålen uppfattades som allmänt hållna och gav inga tydliga varningssignaler om låtarnas bakgrund, enligt prästen.
Juridiska konsekvenser har uppstått från incidenten, då framförandet av musiken kan uppfylla kraven för brottet hets mot folkgrupp. I sina slutsatser konstaterade stiftet att denna typ av propaganda inte hör hemma i kyrkosammanhang. Den slutliga bedömningen är att församlingen inte tog tillräckliga åtgärder för att förhindra vad som hände och borde ha agerat annorlunda, och stiftet drar i sin utredning slutsatsen att kyrkans ledning misslyckades med förberedelserna för vit makt-veteranen Joakim Karlssons begravning.
Ansvarighetsbedömningen har skiftat fokus, då stiftet bedömer att prästen som genomförde begravningen inte ska hållas ansvarig. Istället riktas kritiken mot församlings- och pastoratsledningen. Flera okända faktorer kvarstår gällande specifika brister i församlingens förberedelser och potentiella juridiska åtgärder.
Prästen säger att osanktionerad musik spelades i kyrkan efter slutackorden som en 'kupp' som ingen var medveten om.
Ytterligare okända faktorer involverar vilka disciplinära åtgärder, om några, som har vidtagits mot församlings- eller pastoratsledningen som ett resultat av utredningen, och hur de sörjande lyckades ta in Santa Muerte-statyen och spela osanktionerad musik utan kyrkans personals vetskap. Konsekvenserna av denna händelse sträcker sig bortom den lokala församlingen och väcker bredare frågor om säkerhet i religiösa utrymmen och kyrkans förmåga att förhindra ideologiskt missbruk. Begravningens stora deltagarantal på 300 personer belyste den avlidnes framträdande roll inom vit makt-rörelsen, vilket bidrog till kontroversen.
Den obehöriga Santa Muerte-statyen, som fördes in när kyrkan var nästan full, understryker utmaningarna med att övervaka sådana evenemang. Prästen initiala felidentifiering av statyn som en Maria-figur avslöjar intrångets vilseledande natur. Mobiltelefonmusiken som spelades efter ceremonin, utan ansvarigs samtycke, förvärrade de olämpliga elementen.
Prästen säger att statyn och vad den representerade oroade honom mest.
Personalens bristande medvetenhet om musikens ideologiska anknytningar, baserat på nottitlar, pekar på brister i granskningsprocedurer. Kyrkans erkännande att begravningselementen strider mot dess lära betonar allvaret i intrånget. Stiftets fynd att prästen visste att begravningen inte kunde genomföras säkert men inte agerade tillräckligt väcker ansvarsfrågor.
Den potentiella juridiska klassificeringen av musiken som hets mot folkgrupp tillför en brottslig dimension till incidenten. Stiftets slutsats att propaganda inte har någon plats i kyrkosammanhang förstärker dess hållning mot ideologiskt missbruk. Bedömningen att församlingsledningen misslyckades med förberedelserna flyttar skulden från den enskilda prästen till organisatoriskt tillsyn.
Prästen kopplar Santa Muerte till vit makt-rörelsen, säger att den hjälper människor att komma till himlen även om den fördöms av den romersk-katolska kyrkan.
De okända faktorerna om specifika förberedelsebrister och juridiska åtgärder lämnar utrymme för ytterligare utredning. Disciplinära åtgärder för ledningen och intrånget av obehöriga element förblir olösta, vilket belyser pågående bekymmer. Bredare konsekvenser för kyrkans säkerhet och förebyggande strategier tyder på ett behov av systemförändringar för att undvika framtida incidenter.
Prästen säger att det inte var läge att bråka då, och varken han eller begravningsbyrån ville gräla med änkan i det ögonblicket.
Prästen själv uppger att han inte visste någonting.