Högsta domstolen beslutade att Olivias fall om hennes rättigheter ska prövas i domstol. Rättegången börjar på torsdag i Kristianstads tingsrätt. Under Olivias förlossning 2017 utförde en barnmorska externt tryck (tryck på hennes mage) utan hennes samtycke.
Enligt Olivia använde barnmorskan sin armbåge och hela sin vikt för att trycka ner på Olivias mage tills barnet tvingades ut. Den tvingade förlossningen orsakade att barnet bröt nyckelbenet och rev muskler i Olivias bäckenbotten. Ingreppen ledde till att Olivia fick en svår förlossningsskada.
Efter nio år ska jag äntligen få ett avslut. Det är som att ha sprungit ett maraton och att det är de sista metrarna kvar.
Region Skåne erkänner inte att de gjort något fel eller kränkt Olivias rättigheter. Region Skånes ståndpunkt är att ingreppet var en del av normal förlossningsvård och inte krävde samtycke utöver det allmänna samtycke som gavs vid inläggning. Centrum för rättvisa hanterar Olivias fall och hävdar att det handlar om samtycke och en kvinnas rätt till sin kropp.
Olivia anmälde hälso- och sjukvårdsåtgärden till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo), som kritiserade vårdgivaren. Region Skåne erbjöd Olivia 75 000 kronor i ersättning utan att erkänna att hennes rättigheter kränkts. Förlossningen ägde rum på Skånes universitetssjukhus i Lund.
Genom att kämpa har jag lyckats skapa en medvetenhet om en problematik som existerar så att kvinnor förhoppningsvis kan få det bättre i framtiden.
Rättegången kommer att undersöka vilka specifika bevis som kommer att presenteras i domstol om barnmorskans handlingar och samtycke, inklusive journaler och vittnesmål. Potentiella rättsliga konsekvenser och prejudikat kan bli betydande, eftersom fallet kan sätta standarder för samtyckeskrav i förlossningsprocedurer över hela Sverige. Obeantade frågor om barnmorskan och bredare kontext inkluderar vad som är den nuvarande statusen eller identiteten för barnmorskan inblandad i incidenten och om liknande fall har inträffat på andra håll.
Ersättningsdetaljer och avslagsmotivering involverar vilka exakta detaljer som finns i ersättningserbjudandet från Region Skåne och varför Olivia avböjde det, där Olivia sannolikt söker erkännande av rättsöverträdelser snarare än enbart ekonomisk uppgörelse.
Jag hade aktiva värkar och jag skrek och bad henne sluta, men det gjorde hon inte.
Hon tryckte ner hela underarmen och armbågen mot min mage. Det gjorde fruktansvärt ont och jag skrek och bad henne sluta.
Hon informerade mig inte om vad hon skulle göra och frågade inte om mitt samtycke. Det kändes som ett övergrepp.
Men samtidigt sa de att de inte gjort något fel, och de utredde aldrig frågan om samtycke. Jag accepterade inte det, eftersom jag vill ha upprättelse.
För mig handlar det främst om ett erkännande av att de har gjort fel, och att regionen inte ska kunna köpa sig fri från ansvar. En domstol kan fastslå att de har gjort fel, och då får jag upprättelse den vägen.
Ingen frågade mig om samtycke, ingen informerade mig om vad de skulle göra. Och varför ska man forcera en födsel när det inte behövs och ge mig skador för livet?
Jag kan inte ändra på det som har hänt, men det känns viktigt att göra något konstruktivt av det. Min förhoppning är att det ska bli lättare för andra kvinnor att kämpa för sin värdighet och rätten till information och samtycke under en förlossning.
Jag skrek åt henne att hon skulle ta bort armen.
Hon tryckte ner sin arm i magen på mig och pressade ut barnet medan jag skrek åt henne att hon skulle ta bort armen. Det blir förfärligt att någon kommer in och tar sig friheter med ens kropp för att skynda på processen mot min vilja, trots att det inte fanns någon fara för mig eller barnet.
Det har kostat så mycket i energi, i fokus. Det har gått ut över mitt jobb, min familj och framför allt över mig.
Jag tar min värdighet tillbaka och gör också skillnad för andra kvinnor som ska föda i framtiden. Kan jag använda mitt trauma till något konstruktivt är det också en slags seger och upprättelse.