Den brittiska regeringen tillhandahåller upp till 100 miljoner pund för att återöppna den nedlagda Ensus CO2-anläggningen på Teesside, enligt större medierapporter. Näringsminister Peter Kyle godkände bidraget, som kommer att finansiera att anläggningen blir operativ igen under en inledande tremånadersperiod. Anläggningen återöppnas på grund av dess förmåga att producera koldioxid som en biprodukt, en gas som är avgörande för sektorer inklusive drycker och kärnkraftsindustrin. CO2-försörjningen har störts på grund av stigande energikostnader som påverkar andra källor såsom gödselfabriker. Detta bidrag markerar den första stora insatsen från den brittiska regeringen som syftar till att hantera möjliga bristförhållanden orsakade av konflikten med Iran.
Ensus bioetanolanläggning i Redcar lades ned förra året efter att ett handelsavtal med USA sänkte tullarna på bioetanol, dess huvudprodukt. Anläggningen hade varnat för att den stod inför nära förestående stängning i maj efter att avtalet tillät tullfria bioetanolimport, och den brittiska regeringen beslutade att inte erbjuda räddningsfinansiering till bioetanolindustrin vid den tiden. Förhandlingar pågår nu för att säkra Ensus framtid genom att utforska alternativ för CO2-försörjning. Anläggningen producerar cirka 400 miljoner liter bioetanol årligen, tillsammans med djurfoder och koldioxid.
Detta drag överensstämmer med bredare brittiska energisäkerhetsinsatser. Den brittiska regeringen säger att tusentals nya, kvalificerade jobb kommer att stödjas i nordöstra England när kontrakt för de första koldioxidinfångnings-, användnings- och lagringsprojekten (CCUS) i Storbritannien undertecknas. East Coast Cluster på Teesside är planerad att påbörja byggandet i mitten av 2025, stödd av ett regeringsåtagande på 21,7 miljarder pund för att säkerställa att Storbritanniens vision för CCUS blir verklighet. Net Zero Teesside Power beräknas leverera säker lågkolenergi som kan förse upp till en miljon hem från 2028. Avtalen kommer att frigöra kontrakt värda 4 miljarder pund till leverantörskedjor, vilket initialt stöder 2 000 jobb i nordöstra England, med tiotusentals fler över hela Storbritannien under de kommande åren.
Brådskan med dessa inhemska åtgärder understryks av en eskalerande internationell konflikt. USA och Israel inledde attacker mot Iran den 28 februari, vilket dödade Irans högste ledare och höga ledare. Iran har sedan dess förklarat totalt krig mot Israel och USA, enligt iranska uttalanden.
En central brännpunkt är Hormuzsund, där sjöfarten nu är paralyserad. Trafiken genom sundet har nästan helt stoppat efter att Iran hotat att sätta eld på fartyg, med fartygstrafik i praktiken stillastående. Iran sade att det skulle attackera alla fartyg som färdas genom Hormuzsund. Cirka 10 fartyg har attackerats i eller nära sundet sedan Irans hot. Nyckelfrågan kvarstår hur länge Irans effektiva blockad kommer att vara, med sundet rapporterat stängt från onsdagskvällen, även om Irans utrikesminister Abbas Araghchi hävdade att det var öppet för icke-fientlig sjöfart.
Den omedelbara effekten på energimarknaderna har varit allvarlig. Konflikten har fått olje- och gaspriserna att stiga kraftigt, med oljepriser över 100 dollar per fat den 9 mars. I Storbritannien har bensin- och dieselpriserna ökat, och gaspriserna har fördubblats sedan konfliktens början, med en kortvarig topp på 171 pence per therm.
Branschpersoner varnar för förestående bristförhållanden. Tidigare BP-chef Nick Butler beskrev risken att Storbritannien står inför olje- och gasbrist inom två till tre veckor och uppmanade regeringen att planera för att hantera ett sådant scenario. På tisdag gav Shells vd Wael Sawan en liknande varning på en branschkonferens. Brittiska ministrar fortsätter dock att hävda att bensinförsörjningen förblir tillförlitlig.
Analytikers syn på konfliktens varaktighet och oljeprisets utveckling är motstridiga. UBS varnade för att eskalerande spänningar kan öka de globala geopolitiska riskerna, men förväntar sig inte att den senaste eskaleringen kommer att vara långvarig, med endast kortvariga störningar i den globala energiförsörjningen. UBS förväntar sig att den inledande ökningen av oljepriserna kommer att dra sig tillbaka när militära operationer närmar sig ett slut. Däremot förväntar sig UOB att oljepriserna stabiliseras vid 80 dollar per fat under andra och tredje kvartalet 2026 trots den eskalerande konflikten, och prognostiserar att priserna kommer att återuppta en nedåtgående trend genom första kvartalet 2027, med ett genomsnitt på cirka 70 dollar per fat.
De geopolitiska och ekonomiska konsekvenserna är djupgående. Mellanöstern producerar en betydande del av världens råolja och naturgas, med strategisk betydelse på grund av kolvätereserver och exportrutter. Störningar i sjöfarten genom Hormuzsund kan utlösa försörjningsbrister och energiprisvolatilitet. Geopolitiska spänningar i regionen introducerar försörjningsriskpremier på oljemarknaderna, vilket driver volatilitet, och konflikter kan påverka LNG-leveranskedjor avsevärt, särskilt från Qatar.
Regionala sårbarheter är ojämna. Capital Economics framhöll att oljeexport från Persiska viken har alternativa rutter som kringgår Hormuzsund, såsom Saudiarabiens pipeline till Yanbu. Däremot saknar Irak, Kuwait och Iran betydande alternativ, vilket sätter 10–20 % av den globala oljeförsörjningen i risk vid en störning. Flytande naturgasexport har inga alternativa rutter, vilket förklarar varför europeiska gaspriser steg mer än oljepriser. Hormuzsund står för ungefär 25 % av global sjöburen oljeexport och cirka 20 % av global LNG-flöden 2024. Saudiarabien och Förenade Arabemiraten kan omdirigera en del råolja via pipelines, men Kuwait, Qatar och Bahrain har inga alternativ. Saudiarabien har börjat minska oljeproduktionen på grund av begränsad lagring och exportalternativ.
Den globala eftersläpningen driver delar av världen in i energitriage, vilket tvingar regeringar att välja var de ska minska efterfrågan eller absorbera kostnader. Asien är mest utsatt för energistörningar på grund av ett starkt beroende av importerat bränsle som skeppas genom Hormuzsund. Sydostasien ransonerar knapp energi, med åtgärder som fyradagars arbetsveckor och minskad elkraftanvändning. Thailand stoppade export för att skydda sina begränsade reserver, vilket bidrog till brist i Kambodja.
Specifika störningar hopar sig. Iranska drönare riktade sig mot Ras Laffan gasanläggning i Qatar, vilket pausade produktion som kommer att ta veckor att starta om. Försäkringspremier på fartyg som anses vara amerikanska, brittiska eller israeliska har ökat avsevärt.
Diplomatiska spänningar är höga, med motstridiga uttalanden om förhandlingar. Konflikten fortsatte med att Washington sade att det skulle slå hårdare mot Iran om Teheran vägrade att acceptera att det hade besegrats militärt. Vita husets talesperson Karoline Leavitt insisterade på att produktiva samtal pågick mellan Washington och Teheran. Irans utrikesminister Abbas Araghchi sade att det inte hade förekommit några förhandlingar eller diskussioner med den amerikanska sidan. Araghchi antydde att USA i praktiken hade erkänt sig besegrat.
Kritiska okända faktorer kvarstår, inklusive hur länge den effektiva blockaden av Hormuzsund kommer att vara och när normal sjöfart kan återupptas. De exakta villkoren för Storbritanniens bidrag på 100 miljoner pund till Ensus-anläggningen och eventuella planer utöver de inledande tre månaderna har inte specificerats. Det är också oklart om det finns några aktiva, bakom kulisserna diplomatiska förhandlingar mellan USA och Iran för att minska konflikten, eller den fulla omfattningen av globala energibrister under de kommande veckorna. Den specifika tidslinjen för att återstarta produktionen vid Qatars Ras Laffan gasanläggning efter drönarattacken förblir osäker.